OM DEN FRIA VILJAN
En fråga är vad vi menar med fri, och en annan vad vi menar med vilja. Genom historien har som bekant filosofer, politiker och psykologer sökt att besvara dessa frågor. Här söker vi behandla frågan genom den dolda kunskapstraditionens tolkning.
–
VAD ÄR FRI, VAD ÄR FRIHET?
Och vad är då ”fri”, vad är ”frihet”?
Om vi går till det danska intuitionsgeniet Martinus kan ett begrepp eller en upplevelse egentligen bara skapas genom kontraster, vilket här då innebär att ”fri” definieras, formas, gestaltas, genom upplevelsen av ”ofri”.
När uppstår ofrihet ? – kan vi då kanske fråga oss?
Ett möjligt svar kan vara: Allt som hindrar mina önskningar att bli uppfyllda, eller allt som hindrar min vilja att få mina behov tillgodosedda.
–
Aha.
Då kommer vi väl en bit längre bortåt vägen?
Vad hindrar då mina önskningar att bli uppfyllda ?
Härpå varierar svaret beroende på vilken filosofi jag ansluter mig till.
–
VAD HINDRAR MIN VILJA FRÅN ATT BLI UPPFYLLD?
Vad hindrar min vilja från att bli uppfylld ?
Någon skulle kunna säga, som i teaterns dramaturgiska handbok: Andras vilja.
Så andras viljor som inte är identiska med min vilja, blir då hindret för min behovstillfredsställelse.
–
Jag ”vill något”, och sen står det en man eller kvinna eller grupp i vägen för denna min vilja.
Jag vill ha andra arbetsuppgifter, men min boss vill inte att jag får det. Hinder.
Jag vill att vi, jag och min hustru, reser till Italien, men min fru vill åka till Spanien. Hinder.
–
Det kan också röra sig om ting eller en miljö eller en tid som ”blockerar” denna min vilja att bli uppfylld:
Jag vill komma in hos urmakaren, men han har stängt för lunch. Hinder.
Jag brukar ta bilen upp till min farmor, som bor i en liten stuga 10 mil norr om Kiruna, och nu har den sista sträckan helt snöat igen. Hinder.
Jag vill komma fram till styrelsemötet som börjar klockan 15, men nu, klockan 14.30, sitter jag fast i en bilkö. Hinder.
–
Vi märker här att vi rör oss inne på det fysiska, fenomenologiska planet: Jag upplever hinder än här, än där. Är det inte en person så är det en miljö som inte ”tillåter” mig att få min vilja igenom.
–
FRIHETEN SOM INSKRÄNKT NÄR VI INTE FÅR VÅR VILJA IGENOM
Vad har nu detta med frihet att göra? Jo, tydligen upplever vi friheten som inskränkt när vi inte får vår vilja igenom. Ju mer hinder, desto mindre frihetsupplevelse – vilket isåfall torde gäller såväl individuellt som kollektivt: tänk på folket i östeuropa som menade sig vara förtryckt; deras vilja blev inskränkt, de kunde inte göra som de ville, deras frihetskänsla krympte samman.
—
FRIHETEN SOM I HÖG GRAD OBEROENDE AV ANDRAS VILJA
Så omvänt: Om jag upplever att andras vilja inte står i vägen för mina önskningars uppfyllelse, vad händer då?
I min värld en formlig revolution: Min frihet skapas förvisso fortfarande på basis av frånvaro av ofrihetskänsla, men det har inte längre att göra med andra människors vilja.
Jag inmutar mig en speciell sektor i verkligheten där frihet alltid finns tillgänglig.
Hur låter sig detta då göras? Personligen tror jag ånyo att det handlar om den personliga filosofin, dvs den filosofi eller åskådning en människa skapat – inte primärt den man ”blint” anslutit sig till, utan den man genom svett och tårar erfarit som den plattformen som är den bäst möjliga för mig, även om också en sådan påtagen ideologisk dräkt självklart också påverkar sinnet.
–
Det är kanske möjligt att finna frihet även i en omgivning som verkar vara genomsyrad av ofrihet, helt enkelt eftersom mitt sinne inte befinner sig upplevelsemässigt just ”där”, på den ofrihetsfrekvensen, eller åtminstone i ytterst liten grad. Den fängslade Nelson Mandela tog aldrig med sig den yttre begränsningen – fängelsemurarna – till sitt inre. Han var fri, eftersom han var en människa som fixerade denna frihet både i sitt egen inre, och som en vision för hela Sydafrika. Ett Sydafrika fritt från segregation och ofrihet.
–
VÅRA FYSISKA ”OFRIHETER” OCH BEGRÄNSNINGAR
Vad gäller de yttre omständigheterna finns alltid våra hinder för viljan på det fysiska planet, om inte annat så är kroppens tyngd sådan att vi upplever oss som begränsade (om vi fokuserar detta), en form av ofrihet. Tiden finns och rummet finns, som i sig – enligt kosmiska principer – är ”sorterande omständigheter” som skapar möjliga ofriheter (men blott alltså för att skapa möjliga friheter).
VÅR VILJA KAN ALDRIG VARA 100% I VÅR UPPLEVDA VERKLIGHET
Vi rör oss ständigt vidare, finns nya facetter av tillvaron genom nya kontrastupplevelser. Vår vilja kan – enligt den definition som i.a.f. jag använder mig av – aldrig vara 100% i den fenomenologiska, dvs upplevelsemässiga, dimensionen, ”som världen framträder för mig”.
Till och med Jesus Kristus och Siddharta Gotama (Buddha) var som bekant starkt begränsade av omständigheterna här på det fysiska planet, aktat deras visdom och kärlek. Deras kroppar var underkastade cykeln ”födelse, liv och död”, på samma sätt som alla andra fysiska varelser, cykler eller processer som är fullständigt naturliga och som därför egentligen kan omfamnas av ett mer generellt begrepp; ” Livet”.
–
DEN VERKLIGA FRIHETEN HANDLAR OM ATT KOMMA PÅ VÅGLÄNGD MED DEN GUDOMLIGA GRUNDVÅGLÄNGDEN KÄRLEK
Friheten ligger då inte längre att få sin egen vilja manifesterad i fysisk materia, utan att – enligt min filosofi – komma på våglängd med den Gudomliga grundvåglängden, dvs enligt principen ”Ske icke min vilja, utan Din Gudomliga Vilja”.
–
Den enda essentiella friheten är då accepterandet av att den fria viljan på det fysiska planet är begränsad, och ”skall så vara”, eftersom själva konstruktionen upplevelsen av ofri/fri behövs för att vi skall kunna komma till insikten, mognaden, att jag generellt sätt inte behöver ”vilja” så mycket som jag trott för att uppleva frihet: Vad jag behöver göra, är att i allt högre grad börja ställa in sinnet, föra in mina tankar, känslor och handlingar på en annan frekvens, nämligen den Helhetsmässiga, eller Gudomliga grundfrekvensen, som ju är identisk med Villkorslös kärlek.’
–
Friheten finner vi inte där vi trodde att den fanns, eller sagt på ett annat sätt: Vi hittar frihet hela tiden genom att uppleva befrielsen från upplevelsen av ofrihet. Varje problem har en lösning, varje skugga härrör från ett ljus vi kanske inte lagt märke till.
BEHOVET AV ATT UPPLEVA OFRIHET FÖR ATT UPPLEVA FRIHET
Frågan om den fria viljan kan då transformeras till frågan om vi förstår att vi behöver uppleva ofrihet för att uppleva frihet?’
–
Gör vi det, blir kanske känslan, upplevelsen, insikten,
att vi befinner oss i en gigantisk läroprocess.
Att det handlar om att börja ” tänka Guds tankar” mer än att tänka på vår individuella viljas uppfyllelse.
Vår frihet ökar parodoxalt varje gång – även om tankegången kan vara svår för dem/oss som också upplevt hämmande öden – vi upplever ofrihet, då vi längtar till dess motsats, och söker vidta mått och steg för att uppleva denna motsats.
För varje gång vi vidtar dessa mått och steg kan vi inte undgå att utvidga vår erfarenhetshorisont, vår intellektuella och känslomässiga förståelse och mer genomgripande; vår medkännandehorisont. Vi känner allt mer hur andra ofria människor känner sig, och deras längtan blir – till sist – också din och min gemensamma längtan. Det är som två viljor – eller två tusen viljor – blir en vilja.
–
Det är oundvikligt att vår frihetskänsla ökar varje gång vi övervinner ett hinder, en svårighet, en ”inskränkning” av vår ”fria vilja”.
GUD OCH JAG OCH DU OCH VI
Vad betyder det?
Enligt den gamla dolda kunskapstraditionen innebär det, att Gud (Den Ovillkorade Kärleken, Skaparen) hela tiden arbetar FÖR oss, inte emot oss.
–
Gud arbetar, fungerar, uttrycker sig, leker, andas och lever ju GENOM oss,
och varför skulle det då finnas någon motvilja mot någon enda varelse från denna ”Högsta Skapare”?
—
Den individuella viljan är ju också ett resultat av Guds längtan efter att ständigt, i varje nu, förnya sitt medvetande genom att ”till synes” separera Sig från Sig Själv genom en slags enastående, gloriös illusion, för att på så vis ständigt vara Levande, ständigt vara Liv.
–
Gunnar Martin Aronsson
8 aug 2012. c.
Foton: Mästaren Ansel Adams,
via Google Bilder.
evolutionbynight 