Artikel: Förlåtelsens kraft

  OM TANKEHÄLSA – FÖRLÅTELSENS KRAFT.  

av Gunnar Martin Aronsson

Materialet är avsett för rofyllt studium. Det är ej avsett att tas som given
sanning, men skall ses som ett ”meditationsobjekt” som du kan undersöka och pröva mot din egen aktuella verklighet.

PSYKISKT LÄKANDE
När sker egentligen ett psykiskt läkande?
Svaret från de allra flesta andligt inriktade terapeuter är:
När förlåtelse av dels andra, dels av mig själv, helt och fullt, är ett faktum.

Detta är dock något av det svåraste för oss att göra. Vi har en månghundraårig vana att tvärtom vilja ”hämnas oförrätter”, enligt principen ”öga för öga, tand för tand”.

–

ATT VILJA HÄMNAS
Trots att denna metod aldrig historiskt sett har visat sig ge avsett resultat:
det vill säga sinnesfrid, har vi människor envist hävdat ”hämndens princip”.
Vi tenderar att vilja ”straffa” den andra, få honom eller henne att ”bita i gräset”, kanske känna sig lika förödmjukade som vi själva kände oss, känna lika mycket smärta som vi själva kände då.

–

OFULLSTÄNDIG TERAPI
En del terapi går inte, menar undertecknad, tillräckligt på djupet för att nå förlåtelsen; istället handlar det om att peka ut ”orsaker” till personens problem i form av andra människors handlande, i synnerhet familjemedlemmars och att efter denna insikt ”lära sig leva med det” (det vill säga: ATT vi blivit kränkta på olika sätt och vis.)

–

ETT OFFER FÖR OMSTÄNDIGHETERNA
Men detta är, menar jag, ett sätt att kvarhålla oss själva i det förflutnas ”låda”, ett sätt att göra oss själva till ”offer” för ”omständigheterna”. På så vis kan vi fortsätta att vara oansvariga resten av vårt vuxna liv, och vi har också en riskfaktor som innebär, att våra barn får bära ansvaret för vår oförmåga att släppa taget.

Ett realt ”vuxenblivande” handlar alltså om att gå från ”hämndtänkande” till ”förlåtelsetänkande”. Det är att gå från oansvarighet till ansvarstagande, från instinktsbeteende till rationell humanism.

–

HÄMNDTÄNKANDE
En sådan hållning kan inte ge sinnesfrid, eftersom jag isåfall kommer att hysa agg mot den eller dem som ”gjort mig detta”, de som ”kränkt” mig. Som vi ser i den dagsaktuella politiken, har ”hämndens princip” aldrig varit den som förmått skapa fred mellan stater och folk. Hur skulle det då kunna vara så på individplanet?

–

TANKARNA PÅVERKAR KVALITETEN I BLODET
En förlåtelse innebär i den här kontexten att släppa det krampaktiga taget om de tankar och känslor som i högre eller mindre grad FÖRGIFTAR vårt sinne, och därigenom vår kropp – eftersom våra tankar påverkar kvaliteten i de inre organen och organsystemen, eftersom blodet huvudsakligen har som funktion att
”ladda” organen med elektromagnetisk vitalenergi, prana eller chi.

–

BLODET GENOMSYRAS AV PRANA ELLER CHI-ENERGI
Tankarnas kvalitet påverkar alltså blodkvaliteten, då blodet genomsyras av vitalenergin, som i sin tur har en fysisk och en andlig sida (den fysiska är själva vitamin- och mineral- och spårämnesdimensionen, som är molekylärt avläsbar, den andliga sidan är den eteriska prana(chi)energin, som ligger på subatomär nivå.)

–

HÄMNDTANKAR ÖPPNAR UPP FÖR SJUKDOM
Ett alltför långt kvarhållande av hämndtankar eller ett envist fasthållande av sin dom över andra människor (eller över sig själv) leder ovillkorligen till svagheter i organismen för den civiliserade människan, och öppnar upp för bakterier och virus. Kroppens naturliga immunförsvar sätts alltså ned, och får svårare att ”stå emot” angrepp från mikroorganismer som hotar den naturliga inre balansen.

Detta är förvisso fortfarande i hög grad okänt inom den medicinska vetenskapen, eftersom den ännu inte kommit in på det andliga området, utan fokuserar sina resurser på det fysiskt påtagliga i en kropp (och med nuvarande vetenskapsmetodologi kan man heller inte komma in på det andliga området i nämnvärd grad.

–

KROPPEN ÄR EN LIVSVÄV SOM BEHÖVER RESPEKT OCH KÄRLEK
Icke desto mindre är det på sin plats, menar jag, att föra ut det budskapet, till dem som börjar förnimma att det finns en livsväv, de som börjar förnimma att kroppen verkligen är levande, ja full av medvetet mikroliv, som påverkas av de tankeströmmar av elektrisk art som vi väljer att låta vår kropp uppleva.

Det är alltså det andliga, tanken och känslan, som påverkar den fysiska livssidan, och inte tvärtom, som fortfarande är den illusoriska uppfattningen hos materialismen.

–

FÖRLÅTELSETANKAR FRIGÖR LÄKANDE KRAFT
Förlåtelsetankar frigör läkande energier. När dessa genomströmmar organismen underlättas läkande vid sjukdom. När vi är friska underlättas hälsan.

–

HÄMNDTANKAR FRIGÖR AGGRESSIV KRAFT.
Hatfyllda, hämndfyllda tankar frigör aggressiva energier. När dessa i alltför hög grad och under alltför lång tid genomströmmar organismen uppstår ett slags permanenterat stresstillstånd i kroppen, som försvårar läkning om vi är sjuka. När vi är friska öppnar vi upp för allehanda sjukdomar, vi blir ”mottagliga” för i synnerhet infektionssjukdomar, men även hjärt- och kärlsjukdomar är vanliga som konsekvenser av tillbakahållen eller uttryckta hämnd- och aggressionstankar.

En sådan långvarig hatisk inställning kan liknas vid en inre ”kramp”, där jag inte kommer ut ur situationen. Jag rör mig inte framåt, jag lever då i det förgångna, i det som en gång varit men som egentligen nu bara är ett minne. Om jag lever genom mina ”negativt laddade” minnen tenderar dessa att färga nuet med sina energier.

–

”HÄLSOSAM” ILSKA
Det skall genast sägas, att ilska och aggressionsreaktioner också kan ha en för oss människor viktig funktion i sitt rätta sammanhang och i rätt proportioner, och det handlar då om att få kraft att värna om sin integritet, att värja sig mot andras intrång i vår privatsfär, i våra ”hemliga rum” i sinnet eller rent fysiskt.

Det handlar då om att hävda sin rätt att vara sig själv, och annat liknande.
Men det är isåfall en tillfällig aggressionsyttring, en ilska motiverad av situationen, inte en mer eller mindre permanenterad ilska motiverad av en sammanbiten, hatisk inställning till en eller flera personer från det förflutna.

–

ILSKA BEHÖVER – NÄR DEN VÄL KÄNTS – KOMMA TILL UTTRYCK
Känner jag ilska, behöver jag också vanligtvis få ut denna rent fysiskt, för att undvika att det uppstår inre spänningstillstånd i kroppen. Men jag behöver inte nödvändigtvis låta den gå ut över andra. En del kan nyttja fysisk träning eller
lagsporter och/eller tävlingssporter och därigenom få utlopp för den inre spänningen i kroppen.

–

BARNETS SPONTANA ILSKA
För att göra det extra tydligt vill jag illustrera med att denna ilska motsvaras av den ”hälsosamma” ilska av barnets spontana och tillfälliga ilska över en upplevd oförrätt. När ilskan väl har haft sin mission, tenderar den normalt sett att lika snabbt försvinna hos barnet och ersättas av ett balanserat sinnestillstånd.

d.

MÄSTARNAS ATTITYD VISAVI ILSKA OCH AGGRESSION
Dock finns det även människor som lämnat vår ”normala” ilska bakom sig.
Det är de verkliga mästarna, som kan värna om sin integritet genom att enbart fokusera sin andliga styrka, och därigenom förnimma orsaksmönster till situationen samt kraft nog att härda ut, oavsett vilken eventuell ”kränkning” det handlar om. Personen tolkar då inte det skedda ens som en ”kränkning” utan blott och bart som något som händer, och som det gäller att uppbåda alla sina andliga resurser till att förstå, känna och ”känna igen”, med vidmakthållen inre balans. Dessa mästare kan dock troligen fortfarande bara räknas i ett fåtal på vår jord.

–

ATT HYSA ICKE-FÖRLÅTANDE TANKAR MOT SIG SJÄLV
Men vad menas så med att ha icke-förlåtande tankar mot sig själv?
Kan det verkligen stämma?
Svaret härpå, blir att vi ofta har utvecklat en vana att underkänna oss själva, till den grad, att det blivit något permanenterat: Vad vi än gör så ”duger” det inte.

–

HUR VI KAN DÖMA OSS SJÄLVA
Tycker vi att vi presterat något bra intellektuellt kan vi underkänna oss ändå genom att tänka ”Jag borde ha kunnat göra det ännu bättre!”
Tycker vi att vi har kontakt med våra känslor kan vi underkänna oss själva genom att tänka ”Jag borde inte känna som jag gör. Det är FEL känslor!”
Tycker vi att vi agerar vuxet, kan vi tendera att anklaga oss för att ha ”glömt att vara lekfulla”.
Är vi inne i ett lekfullt samtal, kan vi få en tanke, som anklagar oss för att ”vara ALLTFÖR barnslig”.
Är vi allvarliga i vår framtoning, kan vi plötsligt döma oss som ALLTFÖR allvarliga.
Är vi kontaktsökande, kan vi plötsligt döma oss för att vara ALLTFÖR kontaktsökande. Vi BORDE inte vara såna!
Är vi måna att vara för oss själva ett tag, kan vi döma oss för att vara ALLTFÖR asociala. Kanske vi är ONORMALA?!
Är vi vänliga mot några familjemedlemmar, kan vi anklaga oss för att ha
varit ALLTFÖR vänliga, och i detta
uteslutit andra familjemedlemmar ur vår sympatienergi.

Vi kan också anklaga oss själva för olika fysiska, känslomässiga och mentala tillkortakommanden:

Vi är FÖR
Tjocka
Smala
Korta
Långa
Ilskna
Långsinta
Ledsna

Vi BORDE VARA
Hälsosammare
Vackrare
Smartare
Duktigare
Friare
Tolerantare
Rikare
Populärare

Och så vidare.
Som vi ser finns det ingen ände på anklagelsemöjligheterna!

Något av det viktigaste för tankehälsa är därför
att BLI MEDVETEN om vad jag håller på med samt
att ACCEPTERA NUET.

–

BYRON KATIE
Byron Katie har i sin utmärkta bok ”Älska livet som det är” hela tiden pläderat för det centrala att acceptera verkligheten som den är i NUET: ”When you argue with reality you lose –but only 100 percent of the times.”

Som det förklaras på Katies hemsida: ”Som arter tenderar vi människor att låta vår lycka stå på vänt till dess att någonting förändras. Vi kommer att bli lyckligare, tror vi, när vi får vad vi tror att vi vill ha eller behöver: mer pengar, en hälsosammare kropp, en mer attraktiv eller förstående partner, en kärleksfull mor, barn som uppför sig. Många av oss spenderar en stor del av vårt liv i syfte att desperat få världen och människor i den att tillgodose våra begär. Inte undra på att vi inte känner någon bestående förnimmelse av frid; mentalt är vi kontinuerligt engagerade i ett krig mot verkligheten. ”

–

PERSONLIG UTVECKLING GENOM ATT GENOMSKÅDA ILLUSIONSLYCKA
Men, kan man då fråga sig, kan vi syssla med personlig utveckling om vår ”lycka” faktiskt är möjlig att uppleva utan personlig utveckling? Låter det inte som självmotsägande? Är det inte just ”lycka” vi eftersträvar?

Ja, som alltid är det ju en tolkningsfråga. Personlig utveckling kan, som undertecknad ser det, även omformuleras till Byron Katies
”anti-metod”; en sådan ”anti-metod” innebär att jag avbördar mig samtliga metoder till förmån för en ”metodbefriad” verklighet, som då är identisk med den villkorslösa kärleken, vilken i sin tur innebär upplevd lycka.

Dock är även en sådan ”anti-metod” en form av intellektuell, känslomässig och existentiell ansträngning eller ”andlig disciplin”, vilket åter kan sägas vara en form av personlig utvecklingsmetod.

–

MIRAKELKURSEN
En annan filosofi, A Course In Miracles, har formulerat det som så: att världen redan är ”skuldfri” men att vårt uppdrag är att lyfta bort de filter som hindrar oss från att få upplevelsen av denna skuldfrihet (andras, min egen, världens).

Vad det handlar om är att lyfta bort min föreställning om att jag är existentiellt olycklig, eftersom detta – upplevelsen av min olycka – är illusorisk och beroende på att jag själv har ”dömt” världen, andra och mig själv genom mitt dömande tänkande och handlande. Så snart som jag ”rengjort” mitt perceptionsfilter genom Mirakelkursens övningar – menar man – så kan jag åter se klart på andra, på mig själv och på världen. Utgångspunkten kan sägas vara Kristus ”Dömen icke”, ty så snart som vi gör det kommer ”ett mått” att hällas upp åt oss själva, som motsvarar det ”mått” som vi ”mätt upp” åt andra, det vill säga: de vi dömt.

–

ACCEPTANS AV DE EGNA KÄNSLORNA – ÄVEN ILSKA OCH AGG – SOM EN DEL AV VERKLIGHETEN I NUET
Vi får även komma ihåg, att det inte heller handla om att försöka ”låtsas” som om jag inte är arg, upprörd, sårad, rasande.

Distinktionen är tydlig:
Antingen hanterar jag en svår situation utan att känna vrede – och då ackumuleras ingen ”vredesenergi” i sinnet och i blodet.

Eller också känner jag vrede. Då ackumuleras ”vredesenergi” i sinnet och blodet och jag behöver då ta hand om det som jag ”fått in i systemet” – och att göra det med omtanke och kärlek.

 –

Återigen: det första är:

ATT ACCEPTERA NUET = Acceptera vad jag känner och tänker i nuet
(vilket INTE betyder, att jag behöver med nödvändighet FORTSÄTTA att känna och tänka så längre fram).

Det andra är:
a
ATT BLI MEDVETEN OM VAD JAG TÄNKER, KÄNNER OCH FÖRNIMMER, vilket följdaktligen innebär att jag kan gå vidare och
b.
BLI MEDVETEN OM VARFÖR JAG TÄNKER, KÄNNER OCH FÖRNIMMER som jag gör, vilket följaktligen innebär att jag kan gå vidare och
c.
FATTA ETT BESLUT BASERAT PÅ VAD JAG VILL UPPLEVA SOM MIN VERKLIGHET I NÄSTA ÖGONBLICK, och då förstås
d.
FÖLJA UPP MITT BESLUT GENOM EN HANDLING SOM ÄR I LINJE MED MITT BESLUT OCH SOM FÖR MIG I DEN RIKTNING MITT MEDVETNA JAG ÖNSKAR GÅ.
SAMMANFATTNING TANKEHÄLSA – FÖRLÅTELSENS KRAFT
Tankehälsa skapas, enligt ovanstående resonemang, framförallt genom:

1.

+ Att förlåta andra (genom att släppa varje tanke om hämnd eller ”öga för öga”)
Kanske genom att tänka, säga eller skriva MED KÄNSLA ungefär så här:

”Kära X, i det förflutna har jag upplevt smärta och svårigheter tillsammans med dig. Så har jag känt det, och jag accepterar, att jag upplevde som jag upplevde då.

(kort paus)

MEN NU ÄR NU!
NU ÄR INTE DÅ, OCH DÄRFÖR VÄLJER JAG NU,
FULLT MEDVETET I TANKE OCH KÄNSLA,
MED HJÄRTA OCH HJÄRNA
ATT HELT OCH FULLT SLÄPPA TAGET OM ALLT SMÄRTSAMT SOM VARIT MELLAN OSS
JAG SLÄPPER ALL GAMMAL AGG MOT DIG
JAG SLÄPPER ALL OVILJA MOT DIG
JAG SLÄPPER TAGET OM DIG

DE BAND SOM BUNDIT OSS SAMMAN ÄR NU UPPLÖSTA
EN GÅNG FÖR ALLA
OCH DÄRFÖR ÄR JAG FRI FRÅN DIG
OCH DU ÄR FRI FRÅN MIG
VI ÄR BÅDA FRIA NU.

JAG VÄLJER NU
HELT OCH FULLT
MED HJÄRTA OCH HJÄRNA
ATT SE DIG BORTOM DITT HANDLANDE GENTEMOT MIG
ATT KÄNNA DIG BORTOM VAD DU SAGT TILL MIG
ATT FÖRNIMMA DIG BORTOM DEN ROLL SOM DU FRAMTRÄTT FÖR MIG

JAG VÄLJER NU
HELT OCH FULLT
MED HJÄRTA OCH HJÄRNA
ATT SLÄPPA TAGET OM DET FÖRFLUTNA
OCH MED ALL MIN KRAFT ISTÄLLET TA TAG I NUET
OCH SE FRAMTIDEN AN MED TILLFÖRSIKT.

DU ÄR NU FRI FRÅN MIG
JAG ÄR NU FRI FRÅN DIG
VI ÄR BÅDA FRIA
HÄR OCH NU I ALL EVIGHET

OCH SÅ ÄR DET! ”
2.

+ Att förlåta sig själv (genom att efter varje oförlåten tanke neutralisera denna genom att exempelvis tänka, säga eller skriva, MED KÄNSLA:

” JAG VÄLJER NU ATT FÖRLÅTA MIG SJÄLV FÖR ALLT SOM JAG TROTT ATT JAG BEHÖVER FÖRLÅTA MIG SJÄLV FÖR.

JAG SÄGER JA TILL NUET
JAG SÄGER JA TILL LIVET, SOM DET ÄR I DETTA ÖGONBLICK.
JAG SÄGER JA TILL MIG SJÄLV, TILL DEN SOM JAG ÄR!

JAG ÄR HELT OCH FULLT VÄRD MIN OMTANKE, MIN OMVÅRDNAD, MIN KÄRLEK OCH SYMPATI.

JAG TYCKER OM MIG SJÄLV!

SÅ ÄR DET, OCH JAG ACCEPTERAR MIG SJÄLV I MIN TANKE, I MIN KÄNSLA, I MIN VERKLIGHET – NU!”

3.

Om du har en upplevelse av Gud i din verklighet kan du förstås alltid infoga detta, exempelvis genom att tänka, säga eller skriva MED KÄNSLA:

” JAG VÄLJER NU ATT FÖRLÅTA MIG SJÄLV FÖR ALLT
SOM JAG TROTT ATT JAG BEHÖVER FÖRLÅTA MIG SJÄLV FÖR.

GUD ÄLSKAR MIG PRECIS SOM JAG ÄR.
JAG ÄR ÄLSKAD OCH KOMMER ALLTID ATT VARA ÄLSKAD AV GUD
OCH DET FYLLER MITT HJÄRTA MED EN ÖVERVÄLDIGANDE GLÄDJE.

DET SOM JAG TRODDE VAR BRISTER
SER GUD SOM MITT TRÄGNA ARBETE MED MIG SJÄLV
DET SOM JAG TRODDE VAR SVAGHETER
SER GUD SOM MINA BLIVANDE STYRKOR
DET SOM JAG TRODDE VAR MITT MISSLYCKANDE
SER GUD SOM VÄGEN TILL MITT FRAMTIDA LYCKANDE
DET SOM JAG TRODDE VAR OFULLKOMLIGT
SER GUD SOM EN DEL AV FULLKOMLIGHETSGÖRANDET
DET SOM JAG TRODDE VAR OMÖJLIGT ATT FÖRLÅTA HOS MIG
HAR GUD REDAN FÖRLÅTIT,
EFTERSOM DET INTE FINNS NÅGOT SOM BEHÖVER FÖRLÅTAS.
ALLT ÄR VÄL.

GUD LÅTER MIG VAKNA UR MIN SÖMN PÅ MITT SÄTT
JAG FÅR BEHÅLLA MINA DRÖMMAR SÅ LÄNGE JAG BEHÖVER DEM
JAG FÅR BEHÅLLA ALLA MINA ILLUSIONER SÅ LÄNGE JAG TROR PÅ DEM
OCH NÄR JAG ÄR KLAR MED DEM,
ÄR JAG VAKEN.

JAG TACKAR DIG, ÄLSKADE GUD,
FÖR ATT DU LÅTER MIG VAKNA
JAG TACKAR DIG, ÄLSKADE GUD
FÖR ATT DU PÅ RÄTT SÄTT OCH I RÄTT TID
LÅTER MIG FÖRSTÅ VEM JAG ÄR
OCH LÅTER MIG KÄNNA VEM ÄR JAG

GENOM DINA ÖGON
GENOM DITT HJÄRTA
GENOM DIN ANDE

AMEN.”

—
Av
Gunnar Martin Aronsson
c. 2013-2015.

Not: Målningar av Hilma af Klint

—