Artikel:Aspergers syndrom II

 

Aspergers syndrom.  II

Orsaksmönster och behandlingsmöjligheter 
ur det esoteriskt-andliga perspektivet.
 
SEKTION I 
RELATIONEN MELLAN DEN NUVARANDE FORSKNINGEN KRING AS OCH DEN ANDLIGT ESOTERISKA TRADITIONENS  ANALYS
I en tidigare artikel har vi gått igenom några etablerade data kring Asperger och autismproblematik. Självklart går det att fördjupa sig ytterligare i detta, men samtidigt finns det tillräckligt med material för den som vill veta mer. Tanken är här att istället betrakta problemområdet utifrån ett mer andligt perspektiv.  Vi repeterar först traditionell forskning.
 
MÖJLIGA ORSAKSMÖNSTER
1. ARV.
Vi tar utgångspunkten från tidigare forskning och sammanfattar:
En ”ärftlig faktor förutsätts ha betydelse i omkring hälften av fallen, kanske flera. ”
2. ARV OCH MILJÖ
 Vissa menar att det är en samverkan mellan ärftlig faktor och miljö.  
3. SJUKDOM  I HJÄRNAN. 
4. SKADA I HJÄRNAN.
5. STRUKTURELLA AVVIKELSER enligt definitionen:
 ”Dessa avvikelser inverkar på nervkretsar som styr tankar och beteende. Forskare föreslår att samspel mellan gener och miljö får vissa gener att sättas på eller stängas av, och detta förändrar den normala migrationen* och ”kopplingen” av embryonala* hjärnceller under den tidiga utvecklingen”.
 
 
DET  ANDLIGA  PERSPEKTIVET
Det andliga perspektivet utgår inte från materiella företeelser, eftersom dessa betraktas som ett resultat av andlig eller psykisk aktivitet. Medvetandet skapar, genom tankens transformerande process en gestalt, en situation eller en problematik som kan upplevas genom den fysiska kroppen. Därmed faller ”strukturella avvikelser” enligt ovan nämnda definition bort. Men vi skall ändå gå igenom strukturella avvikelser, eftersom sådana finns. 
 
Dessutom är premissen i den här artikeln, att eftersom vi alltid levt tidigare, finns ingen ”början” från noll i vårt nuvarande liv. Istället är det en kumulativ, långsamt växande process genom liv efter liv, som skapar erfarenheter, och dessa erfarenheter kan då betraktas i termer av talanger, förmågor och resurser. Detta är den andliga motsvarigheten till den fysiska evolutionen, och därmed inget märkligt. 
Varje erfarenhet ger kunskap, även eller kanske i synnerhet problem. 
 
Därför ses inte heller sjukdomar, fysiska eller psykiska, som något definitivt ”ont” eller ett resultat av slumpen, utan som ett på basis av givna faktorer naturligt utvecklingsresultat. Varje problem innehåller dessutom fröet till sin egen lösning. Och, som vi skall se senare, är varje problems uppkommande förutsättningen för mänsklig mognad och avancemang. 
 
DET ANDLIGT-ESOTERISKA PERSPEKTIVET
Om vi nu går från denna traditionella översiktsbild och söker laborera med en möjlig analys av psyket finns det åtskilliga varianter inom den esoteriska eller dolda kunskapstraditionen. Ambitionen här är att inte vara alltför detaljerad, utan snarare att försöka beskriva psyket utifrån principen ”Ockams rakkniv”, vilket betyder att ha en så enkel förklaring som möjligt, men som samtidigt är rationellt tillfredsställande, i det här fallet på ett basplan, så att var och en som är intresserad kan få en första inblick i problematiken. 
 
MEDVETANDET 
Vi gör då en första indelning i en fysisk kropp och en psykisk kropp.
Den psykiska kroppen har flera skikt, av allt finare vibrationsgrad.
Det finns olika indelningar i den esoteriska, dolda, kunskapstraditionen, varför de ord jag här använder kan ha andra benämningar. Nedanstående är även en generalisering, anpassad för ämnet.
 —
1. Den fysiska kroppen.
2. Astralkroppen. Ibland även kallad eterkroppen; den andliga kroppens grundritning I
     Astralkroppen finns sju centra som är kanaler för energi från människans högre energier. 
     I astralkroppen finns då energier som dels löper från den fysiska världen in i
     medvetandet, och dels från individens ”inre värld” in i medvetandet.som också kan kallas  
     Emotionskroppen, då den är ett center för känslor. Alla känslor som vi har genereras här 
     som vibrationer av varierande frekvenser. (Ibland kan de två kropparna, av praktiska
     skäl, betraktas som en).
3. Den mentala kroppen. Kroppen är fordonet för tankevibrationer. När vi tänker
     modifierar vi tankemateria till våglängder eller vibrationer, som sen rör sig in i den fysiska
     hjärnan, och då kopplar in till den fysiska världen. 
4. Övermedvetandet, Anden, Själen, Jaget. Den instans som via medvetandet
     upplever den fysiska verkligheten.
 
När vi talar om flera kroppar kanske några läsare höjer på ögonbrynen. Kan det finnas flera kroppar ”i kroppen”?
Och svaret blir här, att de olika kropparna har olika vibrationskaraktär och kan därför utan problem samexistera. 
Det är inte märkligare än att vi på en radio kan ”ratta in” olika frekvenser på samma långvåg och därmed få olika program. 
Vad som ställer till problem för somliga, är att vi inte ser radiovågorna.
Likväl existerar de, just här och nu, och finns i det rum du befinner dig när du läser detta. Det är ingen fantasi, utan fakta.
Att vi inte ser elektrisk materia betyder som bekant inte att den inte existerar. Isåfall hade vi inte kunnat ge elektricitet åt hela världen och därigenom fått fabriker att producera varor, tåg, motorbåtar, bilar, upplysta lägenheter, TV, radio eller internet. 
 
Den osynliga världen är världen av vibrationer och frekvenser, och för att begripa den osynliga världen behöver vi först begripa, att inte alla frekvenser är uppfattningsbara för den individuella sinnesapparaten.
 
Medan hundar kan uppfatta frekvenser ovanför det mänskliga örats 20-20.000 Hz – upp till 60.000 Hz  och fladdermöss upp till 120.000 Hz,  använder till exempel vissa valar lågfrekventa ljud som kan röra sig miltals genom vatten, men som är ohörbara för människan (dock registrerbara genom elektroniska instrument) är det ofta en vanesak för många människor, att avvisa varje tanke på att frekvenser utanför de vanliga existerar.  
 
Vi kommer här att gå ifrån detta vanetänkande och istället, åtminstone hypotetiskt, föreställa oss att det i Universum existerar ett oräkneligt antal frekvenser eller våglängder, som i sin tur skapar upplevbara verklighetsupplevelser för dem som är i stånd att förnimma dem. 
 
Kropparna är alltså av olika energislag och är därmed att betrakta som ”inuti” varandra, liksom ett flertal frekvenser och därmed program kan ingå på en och samma mellanvåg.  Är det begripligt? 
 
ASTRALKROPPEN eller ETERKROPPEN
(Astralkroppen) Eterkroppen har två aspekter med var sin funktion:
 
1. A. 
Den eteriska ”dubletten”, som är själva arbetsritningen eller ”gjutformen” för den fysiska kroppen. Häri ryms den andliga motsvarigheten, dubletten, till det som på det fysiska planet kallas DNA, själva arvsanlagen och allt som är anknutet till dessa för att skapa en fullständig struktur.  
 
I den teosofiska traditionen beskrivs Eterkroppen som, att det ”strålar från ryggraden och ut i den eteriska kroppen otaliga energikanaler, ett slags flöden som har en exakt motsvarighet till nervsystemet. 
Den (Eterkroppen G.M.A:s anmärkning)  sträcker sig några centimeter utanför kroppen i det som kallas eterisk ”hud”, som ”bäst kan beskrivas som ett slags spänningstillstånd i de yttersta partikellagren, på samma sätt som molekylerna på en vattenytan bildar en ytspänning.”
 
1. B. 
”Sammanslutningar av ”tyngre” eteriska (dvs andliga) partiklar som är inbyggda i den eteriska dubletten och som är knutna till enskilda organ.” Dessa (partiklar) styr cellutvecklingen och återuppbyggnaden av existerande celler, och upprätthåller konsekvent cellernas ”formmönster” genom hela livet, om ej störning i mönstret, dvs sjukdom, uppträder. 
 . 
Det är den eteriska kroppen eller astralkroppen som förmedlar medvetandeimpulserna fram och tillbaka mellan kroppens fysiska medvetenhet och den inre, psykiska medvetenheten. Den eteriska kroppen (astralkroppen) kan alltså betraktas som en transformatorstation eller ett ”omkopplingscenter” genom vilken andlig energi och information strömmar från ena hållet vidare till Jaget (Överjaget), och genom vilken de fysiska sinnesintrycken, själva de fysiska upplevelserna genom sinnesapparaten, strömmar till omkopplingscentrat och därifrån vidare till  Jaget (Överjaget). 
 
Bild: Kroppens grundläggande subtila elektro-magnetiska system genomtränger den fysiska kroppen och är grunden för dess funktionalitet.  Sju centra, chakras, ”hjul”,  fungerar som transformationstationer och överför data (information) från det fysiska planet till det andliga planet, och data (information) från det andliga planet till hjärnan och det fysiska nervsystmet. 
—
Eterkroppen eller astralkroppen har som funktion att förse hela den fysiska aspekten av kroppen med livskraft, vitalitet, vad som också i Indien kallas  prana, ”vitalliv” och i Kina
 Qi eller Chi, bokstavligen ”luft”, ”ande”.
 
Prana strömmar in från det Universella Livsenergifältet, genom  chakrasystemet  och vidare genom alla de eteriska ”minikanaler” som i Indien kallas ”nadis” (ihåligt strå) och som ibland kallas ”meridianer”.  Teosoferna betonar, att ”alla former av ört- och naturpreparat, som till exempel homeopatiska medel eller blomsterterapi, inverkar särskilt på den eteriska aspekten av den fysiska kroppen och först i andra hand på själva kroppen.”
 
 
ASPERGERS I RELATION TILL DEN ANDLIGT-ESOTERISKA (AE) TRADITIONEN
Här kommer då några invändningar mot det gängse sättet att analysera, diagnosticera och behandla Aspergers syndrom: 
 
1. ARV.
Gängse:  
En ”ärftlig faktor förutsätts ha betydelse i omkring hälften av fallen, kanske flera. ”
 
AE -tolkning: 
Det genetiska arvet är endast en materialisation, ett förkroppsligande, av energimönster som härrör från tidigare tanke- och känslomönster. 
Dessa energimönster är rotfästade i en persons Högre jag eller Övermedvetande, utanför rumtiden, men förgrenar sig in i den fysiska kroppen med hjälp av eterkroppens arkitektskisser. 
 
Analysen arv är alltså en bristfällig sådan. Aspergers och andra autismsymptom har inte arvet som orsak. Arvet är istället en VERKAN av en tidigare ackumulerad orsak. 
Var finns då orsaken?
Orsaken kan bara finnas i en individs förflutna, vilket innebär, att om inga definitiva orsaksmönster förutom de genetiska kan antas, så tillhör orsaksmönstret individens tidigare liv. 
 
 
Vad betyder då det?
Det betyder att personen under tidigare liv, som sagt, ackumulerat mönstret av tanke -, känsla – och handling som tillsammans bildat en form, en slags råskiss, en materialiseringsform. Den formen ”programmeras” via eterkroppen in i den fysiska DNA-cellstrukturen. Detta sker inte kronologiskt utan samtidigt. Programmet är sådant, att det kommer att fortsätta till dess att en omprogrammering sker. 
 
OMPROGRAMMERAD DNA
Hur sker då en omprogrammering av DNA? 
Biologen Bruce Lipton har beskrivit det i sin ”Biology of Belief”, där det framkommer, att vi alla har en förmåga att förändra vår DNA genom att göra nyval. Att vi i varje ögonblick som det är möjligt att göra ett rutinval istället gör ett nyval. Varje nyval kommer kumulativt att påverka det sätt som  DNA-celler fungerar på, och därför kallar Bruce detta för en föreställningens biologi. När vi kommer till orsakshypotesens strukturella avvikelser har Lipton viktiga synpunkter att bidra med. 
 
Hypotesen med arvet som orsak till Aspergers syndrom eller autism eller vilken annan psykisk diagnos som helst är alltså en icke tillfredsställande sådan. Arvet är, enligt min åsikt, i grunden bara ett resultat av föregående tänkande, kännande och handlande av individen själv. 
 
Resultat är en summering av de erfarenheter individen gjort i livet, uttryckt i en kodad form. Den formbildande koden transformeras från personens Högre Jag eller Övermedvetande (med mycket hög frekvens) genom eterkroppens lägre energistruktur och vidare ut i den fysiska kroppen, vars materiella sida har en ännu lägre form av energistruktur. Det handlar om en gradvis förtätning av energi, dvs en högre massa. 
 
Gradvis existerar alltså flera olika energistrukturer ”i” varandra som olika energiskal eller lager. På grund av de olika frekvenserna sker ingen ”kollision”; allt samverkar i en organiskt bunden helhet.  För dig som önskar se en rekonstruktion av hur den grundläggande energistruktur som bär upp en organism refereras gärna till följande länk: 
 
2. ARV OCH MILJÖ
Med miljö kan avses olika saker. Den generella socio-ekonomiskt-kulturella verklighet som barnet kommer in i, eller den specifika närmiljön, dvs familjen, med fokus på föräldrarnas miljö. 
 
Härifrån är åsikten att föräldrarnas påverkan endast är en karmisk avspegling av hur individen tidigare byggt upp sitt medvetande. Föräldrarna bär alltså ingen ”skuld”, ej ens någon ”orsak” till ett barns diagnostiserade Aspergers syndrom. Mönstret är istället en verkansgrad av en orsak som är förlagd längre tillbaka i tiden, nämligen i individens tidigare liv. 
Detta beroende på att slumpen inte kan existera i Universum. ”Något” kan inte komma från ett ”ingenting”; som den fysiska lagen säger tillkommer inga materia, utan all materia skapas av redan existerande materia genom transformation från ett tillstånd till ett annat, nytt tillstånd. 
 
INGEN INDIVID ÄR EN TOM TAVLA VID FÖDSELN
Barnet är ingen ”tom” tavla som hux flux får färg av föräldrarna genom deras DNA. All erfarenhetsbildning är baserad på samma mönster av tankeaktivitet, känsloreaktioner och handlingar på det fysiska planet.
En person som föds till barn av en begåvad kompositör kan mycket väl bli begåvad kompositör, men det behöver inte vara så. Det är riktigt, att Bach kom från en musikaliskt präglad familj.  Av Bachs söner blev några kompositörer, exempelvis Carl Philipp Emanuel Bach och Wilhelm Friedemann Bach, några av sönerna blev musiker, men ingen av dem anses ha haft Bachs begåvningsgrad.  På samma sätt kan musikaliskt och/eller språkligt begåvade barn födas i familjer utan sådan erfarenhet, vilket exemplet Bruce Springsteen visar. Hans far var diversearbetare, bland annat busschaufför och gruvarbetare, hans mor sekreterare på ett lokalt försäkringsbolag – båda föräldrarna utan märkbar musikalisk eller artistisk ådra. 
 
FÖRÄLDRARNA ÄR INTE ORSAKEN – DE GESTALTAR PROBLEMATIKEN
Däremot kan föräldrarna gestalta den problematik, som individen bär med sig från tidigare liv, exempelvis genom att själva har drag av så kallad autism eller Aspbergs syndrom. Mötet med en förälder med detta slag av beteende blir då en ”erinring” av det medvetandematerial som redan finns potentiellt i barnet, och som väntar på att få komma till uttryck – vilket också sker, i ett kontinuum från späda år och framåt. 
Aspergers brukar kunna iakttas från cirka 2 års ålder hos barnet. 
 
3. SJUKDOM I HJÄRNAN. 
Vad gäller sjukdom i hjärnan är det ej här specificerat, varför det gör det svårt att tala om relationen mellan Aspergers och sådan sjukdom. 
Vad vi vet idag, är att åtskilliga. som historiskt sett pekats ut som mycket begåvade människor, också haft Aspbergersmönster (AS), allt ifrån kompositörer som Erik Satie och Béla Bartók, författare som Lewis Carroll och nobelpristagaren Elfriede Jelinek till filosofigeniet Ludwig Wittenstein och möjligtvis Albert Einstein och Charles Darwin – forskning ger olika resultat –
vilket i alla fall inte styrker hypotesen att orsaken till Aspergers syndrom skulle komma från sjukdom i hjärnan.  Självklart kan sjukdom uppträda i hjärnan, men en sådan eventuell sjukdom är inte orsaken till AS, utan i så fall en konsekvens av andra faktorer. 
—
Bild: Charles Darwin, forskare.
—
Det samma gäller….
 
4. SKADA I HJÄRNAN
…då majoriteten människor som diagnosticerats med Aspergers syndrom har utvecklat detta mönster i späd ålder, utan att någon skada medicinskt har kunnat påvisas, exempelvis genom förlossningsskador. 
 
5. STRUKTURELLA AVVIKELSER 
enligt definitionen från Wikipedia:
 ”Dessa avvikelser inverkar på nervkretsar som styr tankar och beteende. Forskare föreslår att samspel mellan gener och miljö får vissa gener att sättas på eller stängas av, och detta förändrar den normala migrationen* och ”kopplingen” av embryonala* hjärnceller under den tidiga utvecklingen”.
 
 (Not: migration betyder att cellerna förflyttar sig, embryonala att de är under tillväxt) 
 
Här kommer biologen Bruce Liptons forskning in. Han påtalar att gener just kan ”sättas på” eller ”stängas av” som i en digital krets. Vem styr processen? Det gör individen själv genom sina val. Lipton menar att vi har en större förmåga att ändra DNA:s sätt att uttrycka sin funktionalitet än vi trott tidigare, då vi närmast var att se som ”offer” för vår DNA. Vi kunde inte ändra på oss, ”eftersom det låg i arvet”. 
 
Lipton utmanar alltså den tanken, och bygger upp en ny hypotes, som får en allt större spridning. Det handlar inte i sig om att avskriva arvets eller miljöns betydelse, utan istället att förstå, att DNA påverkas av den miljö, som cellerna lever i. Och den miljö som cellerna lever i, påverkas av individens tankar och känslor. ”…när våra perceptioner av livet förändras, så förändras också vårt genetiska uttryck. Genom vårt medvetande kan vi skapa allt från sublim hälsa till sjukdom…När vårt tänkande och beteende utvecklats till att kunna bemöta utmaningen att ta ansvar för vad som rör sig i våra huvuden, kan vi nå en djupare uppskattning för de andliga karaktärselement som inpräntats i vår genetiska kod.” 
Faktiskt är tankar och känslor den enda påverkan som kan ges cellerna, utöver de genom instinkt kodade program som cellerna redan är ”laddade” med. Immunförsvaret har redan sina program klara för att möta eventuella inkräktare. Alla funktioner i kroppen såsom matsmältning, blodomlopp, bukspottkörtelaktivitet, reningsaktiviteter i levern, och så vidare, finns redan satta i system. De är biologiska automater samtidigt som cellerna inom sin funktionsradie också kan sägas hysa en biologisk intelligens, och kan bearbeta uppkommande problem, exempelvis i form av  icke-identifierade celler, för att utröna vad som skall göras med dessa. 
 
För att kunna avgöra de ”icke-automatiserade” frågorna tar cellerna hänsyn till de tankar och känslor som skapar cellmiljön, det vill säga: hur individen tänker och känner. 
Individen skapar, genom sina val, den miljö som cellerna sedan reagerar i och med.
Lipton:  ”Generna bidrar med det byggnadsmaterial från vilket du gör din konstruktion.
Men kom ihåg: De delarna avgör inte vad som kommer att ske. Det är byggmästaren som skapar en plan som sedan använder delarna för att manifestera den planen…Och det är sinnet som är byggmästaren!”
Forskarna missar alltså subjektet. Det handlar inte om att ”ett samspel mellan gener och miljö får vissa gener att sättas på eller stängas av”, utan istället om att individen själv, det vill säga Jaget och dess Övermedvetande, börjar att, allt mer vaket, välja ”nytt och annorlunda”. Nya tankemönster, nya känslomönster. 
 
Vår DNA-struktur är inställd på att fungera på samma sätt ”tills dess att nya direktiv gives”.  Automatiken upphör alltså i det ögonblick då nya signaler kommer från cellens omgivning: DNA kan antingen ”släppa fram” information i enlighet med sitt program, eller ”undvika att släppa fram” information, alltså precis som en digitaliserad krets. 
 
Vi summerar: Forskningen upp till nu känner inte till orsakerna till vare sig Aspbergers eller Autism men har ställt upp flera hypoteser, som de söker få bekräftade. Enligt den esoteriska traditionen kan dock inga hypoteser få en definitiv bekräftelse så länge ett materialistiskt paradigm upprätthålls, eftersom det är fragmentariskt.
 
Först när det gamla paradigmet ersätts av ett icke-materialistiskt tolkningsfilter uppstår möjligheten att få svar på frågan om orsaksmönster.
 
ORSAKSMÖNSTER TILL ASPERGERS I DET ANDLIGA PERSPEKTIVET
Här kommer nu en första, förenklad hypotes om orsakerna. Först några av de, av forskarna, sammanställda, yttringarna, som gäller barn med Aspergers syndrom (AS).
 
”Begränsad förmåga att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation.
Begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna.
Svårt med planering och organisering av tillvaron (behov av rutiner). 
Kan gälla mat, tider, att besök måste vara väl inplanerat, att det inte bara ringer på dörren. 
Begränsade eller enformiga intressen.
Fixeringar och låsningar i beteendet.
Konkret tänkande; uppfattar saker bokstavligt.
Problem med tidsuppfattning.”
—
Som tidigare nämnts sker en utveckling av varje individ på alla plan ju längre tid som går, vilket bland annat innebär att vuxna med Aspergermönster kan lösa upp ovanstående mönster till viss grad, självfallet beroende på individen och de hjälpinsatser som gjorts för barnet. 
 
Detta kan då kopplas samman med de ”styrkor” som nämns i Wikipedias sammanställning:  
  
”Starkt intresse för hur saker och ting fungerar och samverkar.
Bra tålamod för specialområdena.
Informationsinsamling.
Mycket plikttrogna (på jobbet) och ärliga.
Starkt logiskt tänkande.
Mönsteridentifiering.
Problemlösning.
Målmedvetenhet och envishet”.
 
—
Med denna presentation söker vi analysera vad det är ”som hänt” för att orsaksmönstren generellt sett har uppstått enligt den esoteriska traditionen och enligt min tolkning av denna. 
 
Vi går då tillbaka till modellen för det mänskliga medvetandet, där de Aspergerska processerna rör sig – var annars? 
 
1.
Den fysiska kroppen.
 
2.
Astralkroppen. Ibland även kallad eterkroppen; den andliga kroppens grundritning. I Astralkroppen finns sju centra som är kanaler för energi från människans högre energier. 
I astralkroppen finns då energier som dels löper från den fysiska världen in i medvetandet, och  dels från individens ”inre värld” in i medvetandet.som också kan också kallas  
Emotionskroppen, då den är ett center för känslor. Alla känslor som vi har genereras här 
som vibrationer av varierande frekvenser. (Ibland kan de två kropparna, av praktiska skäl, betraktas som en).
 
3.
Den mentala kroppen. Kroppen är fordonet för tankevibrationer. När vi tänker modifierar vi tankemateria till våglängder eller vibrationer, som sen rör sig via den astrala kopplingskroppen in i den fysiska hjärnan, och då ”kopplar in” till den fysiska världen. 
 
4.
Övermedvetandet, Anden, Själen. Begreppen som används är många, för att beteckna denna instans. I den här kontexten kan vi understryka, att det handlar om det Jag, som upplever och skapar i världen. Detta jag är inte det samma som det psykologiska jaget, då det psykologiska jaget är skapat av de betingelser som finns i den socio-ekonomisk-kulturella miljön och av det som händer i livet. Det exekutiva, andliga jaget är däremot utanför rumtiden. När vi säger ”Jag är”, syftar vi ytterst på den här instansen, exempelvis ”Jag är fri”, ”Jag mår bra” ”Jag mår dåligt”, ”Jag är ledsen”, ”Jag är arg”. Det vill säga: Jaget upplever känslorna och reagerar på dem, samtidigt som det är ett och det samma.
 
 
Till att börja med innebär detta att A – processerna (Aspergerska Syndrom-processer) inte är ett resultat av den fysiska hjärnan, dvs i den fysiska kroppen, utan ett resultat av vad som hänt i samspelet mellan i synnerhet den mentala kroppen, den astrala/eteriska kroppen och den fysiska kroppen. Detta ger i sin tur ett utslag i det fysiska nervsystemet. 
 
MÖJLIGA ORSAKSMÖNSTER
Jag vill gärna peka på några möjliga orsaker till AS-mönster, men säger inte alla orsaker, då orsaksmönster kan vara komplexa och ha en längre  ”förhistoria” som föregår den kris eller det trauma, som utlöser de nya mönstren. 
TRAUMATISERANDE HÄNDELSER
I tidigare liv har individen råkat ut för en eller flera traumatiserande händelser. Med trauma avses här helt enkelt: Chockartade upplevelser, som på sätt och vis förlamat individens initiativkraft, handlingsförmåga och vilja. 
 
 
Resultatet av denna inskränkning av individens normala initiativkraft, handlingsförmåga och vilja att vara ”här och nu” kan beskrivas som att personen drar sig tillbaka in i sig själv, som en slags mental grotta eller skyddsrum. Individen finner att det enda som är möjligt att göra, är att förskansa sig inom sig själv, och därigenom skydda sitt inre mot ytterligare förväntade traumatiserande händelser. 
 
Bland sådana utlösande faktorer finns exempelvis mord i familjen eller släkten,våldtäkter, inbördeskrig, terrorhandlingar och krigshändelser över huvud taget: bombningar, ångestladdade upplevelser i sjunkande ubåtar och skepp, på slagfältet, under tortyrliknande omständigheter, i fängelse, sjukhus, sinnessjukhus och koncentrationsläger, utpressning, förföljelsesituationer, uppslitande, våldsamma och långvariga familjetvister med chockinslag, och andra ytterligt pressande händelser där individen i sin föreställningsvärld inte finner det möjligt, att dessa händelser skall ta slut, inte verkar ta slut, utan bara synes fortsätta att pågå. Istället för att agera utåt-framåt, agerar individen inåt-bakåt.  
Miljoner människor kan förvisso överleva krig och tortyr utan att därför få Aspbergers syndrom.  
 
Det centrala i resonemanget är alltså att individen, i de här fallen, förlorar hoppet om en förändring innan förändring har skett genom en befrielse ur situationen.  
Resultatet kan bli ett slags inlärd hjälplöshet, en ofta undermedveten förnimmelse av att ”det är ingen idé att försöka” och att personen slutar att hysa tillit till någon enda människa. 
 
 
FÖRESTÄLLNINGEN ATT INDIVIDEN INTE LÄNGRE KAN PÅVERKA DEN YTTRE OMGIVNINGEN
Det skapas, enligt ovanstående hypotes, ett slags inlärd hjälplöshet som handlar om föreställningen, att individen inte KAN påverka omgivningen, utan är ett offer för starkare krafter. 
Dessa starkare krafter kan också beskrivas som att det psykologiska jaget hos individens dagsmedvetna ”hukar” under detta tryck, och letar efter en lösning utan att finna den på annat sätt än att ”avsäga sig” den yttre världen som totalitet betraktat. 
 
 
Under en period kommer barnet att i stället ”bygga upp” en ny värld i sitt inre. Den världen kan vara mer eller mindre ”genomsläpplig” för yttre intryck, men går ut på att individen vill kontrollera sin inre omgivning (eftersom den yttre ju inte går att kontrollera). 
 —
UPPBYGGNADEN AV DEN INRE VÄRLDEN
Barnet börjar då orientera sig i sin inre värld, och kommer, genom sitt fokus och sin speciella sensitivitet att bli ytterligt brådmoget i denna, sin inre världs, utforskande, medan den yttre världen förefaller mindre lockande. 
Intrycket av ”autism” (från ordet för auto, ”själv”, dvs självstyrande eller maskinlik) från andra, observerande, människor, skapas genom att barnet önskar ha speciella vanor och rutiner, och dessa får inte ”störas” genom plötsligt avbrott eller överraskande nyplaner hos föräldrar och vårdnadshavare. 
 
Den traditionella förklaringen låter exempelvis så här: ”Autism påverkar informationen som processas i hjärnan genom att förändra hur nervcellerna och deras synapser förbinder sig med varandra och organiserar sig”. 
 
Och det är riktigt, att informationen som processas i hjärnan omorganiseras, men det är inte ”autism” som påverkar informationen, utan det är det suveräna Jaget och Övermedvetandet som påverkar, hur informationen skall omorganiseras. Observera alltså, att det inte handlar om en ”disorder”, oordning, om felaktigt nämns i Wikipedias presentation. 
 
Jag vill alltså poängtera, att AS generellt sett inte är en ”funktionsnedsättning” utan enbart en ”funktionsomorganisering”.
Det handlar inte om ett kaos, en icke-ordning, utan det handlar om omorganisering.  Så snart vi förstår det, som hjälpare för lättare autistiska barn och barn med AS, är mycket vunnet. 
 
SEKTION II
BARNETS INRE ORGANISATION AV SIN VÄRLD
Barn med A-mönster kan, förstås med åtskilliga individuella variationer, genom de allmänna A-tolkningsmönstren komma att utveckla specialbegåvningar, som nämnts ovan. Hur kan det komma sig?
Låt mig söka att förklara det så här: 
 
 
 
OMORGANISERING AV SINNESINTRYCK 
Medan mer ”vanliga” barn har en inre organisation av sina sinnesintryck utifrån, och av sina tankar och känslor, har en, låt oss kalla det, analog organisering, har A-barn en digital organisering. Vad betyder det?
Det betyder, att istället för att det handlar om en ”glidande skala” av organisering av sinnesintryck sker organiseringen genom ”nollor-och-ettor”. 
 
Till att börja med upplever A-barnet omgivningen i ett markant svart-vitt mönster av obehag och behag. Själva den glidande övergången saknas.
Om vi tänker oss en ”normal” (det vill säga: tillhörande normen) organisering av sinnesintryck genom en tänkt skala från 1 till 9, alltså 1-2-3-4-6-7-8-9 av behag och en tänkt skala från 1-9 av obehag, alltså 1-2-3-4-5-6-7-8-9 sker istället A-barnets organisering av sinnesintrycken i späd ålder genom en ”digital” variant, framförallt…
 
01 = behag påkopplat
 
samt 
 
10 = obehag påkopplat. (OBS siffran tio har inget med storlek eller styrka att göra. Det handlar bara om en annan organisation än sifferraden 01.)
 
 
Denna definitivitet kommer att påverka barnets verklighetsuppfattning och kommer att skapa en diskrepans, skillnad, mellan hur ett ”analogt uppfattande” barn uppfattar omgivningen, och hur ett ”digitalt uppfattande” A-barn uppfattar omgivningen. 
 
Till att börja med uppfattas alltså omgivningen i markant BEHAG eller markant OBEHAG. Mammas närhet och värme är BEHAG medan kanske Mammas frånvaro och kyla är OBEHAG. Självfallet är principen den samma för N-barn (normala barn). Skillnaden är alltså att normala barn har en mer glidande skala gällande obehag från 1 till 9 och en glidande skala från 1 till 9 avseende behag , medan de digitalt organiserade A-barnen påverkas så markant av både 01, dvs behaget och 10, dvs obehaget, genom att de eliminerat gradskillnaderna. 
 
Varför har A-barnen eliminerat gradskillnaderna?
Svaret härpå är alltså, som tidigare nämnts, de tidiga trauman som barnet gått igenom. Genom trauman har BEHOVET AV TYDLIGHET uppkommit, vilket inte skapas genom ett ”analogt” organiserat system, eftersom detta alltid har olika graderingar, där osäkerhet och mångtydighet är en självklarhet.
 
AS-BARNETS BEHOV AV TYDLIGHET OCH ENTYDIGHET
AS-barnet söker efter – och finner – istället sitt behov av tydlighet tillfredsställt genom en digital organisering av sinnesupplevelserna. 
Detta innebär då samtidigt problem, eftersom andra barn i familjen eller föräldrarna har en normal analog organisering i sitt medvetande.
Det uppstår kommunikationsproblem, kanske ett stort gap där det behövs etableras broar. Föräldrarna förstår inte sitt barn, och barnet kan lätt känna sig ensamt och isolerat i sin upplevelse. Det som för A-barnet är en naturlig organisering, är för andra en onaturlig organisering.
Därför är det lätt hänt, att välmenande föräldrar söker få A-barnet att ”lära om” enligt ett analogt och normalt system. Något som självfallet inte låter sig göras med mindre än att det uppstår konflikter, missförstånd, gräl, sorg och bedrövelse.
 
Barnet kan nämligen INTE ryckas ut ur sin digitala organisering av sinnesupplevelserna och sina tankar med någon form av välmenande press. 
 
Barnet behöver tvärtom att den vuxna går in på dess ”digitala” premisser, och börjar ”tala samma språk” som barnet. Utan att göra detta, fördröjs processen för anpassning till det aktuella samhället. 
 
 
AVANCEMANG AV SPECIALBEGÅVNINGAR
Tack vare A-barnets digitala organisering (drivet av behovet av entydighet) fokuseras barnets energi på att uppnå samma tydlighet över allting i sin vardag. Det som omgivningen inte kan stå till tjänst med, exempelvis en tydlig tolkning, skapar barnet självt av rent överlevnadsbehov. 
 
Då barnets första 0-7 år handlar om att laborera med sin digitalt organiserade sinnesutrustning skapas en mängd ”system i systemet”, där varje underliggande system är relaterat till det större tolkningsparadigmnet (dvs modell för hur barnet upplever verkligheten). 
Dessa subsystem kan ibland av vuxna misstolkas som ”konstigheter”, medan det tvärtom är för barnet helt internlogiskt uppbyggt.  
Exempel: 
Att alla svarta klossar är ledsna (obehag 10) och alla gröna klossar är glada (behag 01)
– Detta därför att barnet har digitalt ”märkt” dem så.
Att alla bilar som har sirener eller ringande klockor är elaka (skapar obehag, 10).
Detta beroende på att ljude, när det hördes första gången, skrämde barnet.
Att varje gång mamma sätter på sig en viss grå kappa är det obehagligt. 10
Detta beroende på att när mamma satte på sig den grå kappan första gången så gick hon iväg och var borta. 
Att varje gång pappa talar med stark röst är det obehagligt. 10
Detta beroende på att när pappa talade med den rösten blev barnet skrämt av dess abrupthet, då det satt och lekte för sig självt. 
Att glass är snällt (eftersom det skapar behag 01) medan potatismos är elakt (eftersom det skapar obehag 10). 
 
Jag hoppas att själva konstruktionsmodellen är begriplig? 
 
SYSTEMATISERING
Genom att A-barnet får en förmåga att organisera element skapas i sin tur en väldig kapacitet för att, dels organisera sin egen vardag, dels en förmåga till särskiljande av sinnesintryck och data. Detta innebär att många – inte alla men många – A-barn uppövar en förmåga att….
 
MINNAS I DETALJ – men enbart det som är sammankopplat med BEHAG. De obehagliga minnena kan organiseras på olika sätt, exempelvis är ett sätt att göra dem osynliga eller ohörbara. Det är en form av förträngningsmekanism som inträder, baserat på de val som A-barnet gör i varje nu-ögonblick. Förträngning i sin tur beror på en ovilja att uppleva ett obehag som kan påminna om det  ”definitiva och kontinuerliga” obehaget från  tidigare liv, då det var outhärdligt. 
A-barnet väljer alltså i möjligaste mån bort obehaget, och bildmässigt kan man säga, att barnet aktar sig för att inte trampa, där det kan finnas något som kan skära eller rispa foten. Det kan gälla nya, okända miljöer, det kan gälla nya, för barnet okända människor, det kan gälla nya, okända vanor (exempelvis att under en semester med mamma och pappa tvingas att vara uppe den tid, då barnet brukar sova, eller tvingas sova, den tid då barnet brukar vara vaket.)
 
ORGANISERA de inre tankarna och känslorna på ett sätt, som skiljer dem från N-barn. I denna organisation återfinns då inte mångtydighet, då en sådan ”doesn’t compute”, dvs inte passar i systemet. 
Det handlar inte om en glidande analog skala, utan om ett ”antingen-eller”, dvs antingen A eller B. Därför kan också A-barn som vuxna bli lämpliga som matematiker, fysiker, ”ordnare” av olika saker som behöver organiseras.
Eftersom organiseringen då helst skall ske enligt det system som personen med Aspergermönster har, finns dock samtidigt en viss inflexibilitet när det gäller att kompromissa om det sätt, som saker och ting skall organiseras så. 
 
BRISTANDE SOCIAL KOMPETENS?
Det brukar beskrivas som att personen med A-mönster har en bristande social kompetens, något som dock är en ”sanning med modifikation”. Genom träning och ökad medvetenhet i känslornas värld kan även personen med A-mönster fungera i ett socialt sammanhang och lära sig kompromissa genom att i det större organiserande mönstret, som exempelvis en företagspolicy, hitta underliggande organisationsmönster som passar honom eller henne. Det vill säga: 
Personen hittar en roll som i sig bildar ett fungerande, i hög grad självständigt, mönster i det större företagsmönstret. Dessutom har varje individ sin speciella utvecklingsbana. Genom att träda in i sina egna emotioner och i allt högre grad acceptera dem som tillförlitliga signaler på behag och obehag och genom att långsamt men konsekvent utforska känslornas värld och utvidga det segmentet i upplevelsespektrat, kommer även den vuxne med noterad AS, att kunna kliva ur de olika diagnostiska beskrivningarna en efter en. 
 
BRISTANDE EMPATISK FÖRMÅGA?
I vissa diagnosmodeller för Asperger Syndrom omnämns brist på empati, dvs medkänsla, som ett drag. Detta är, menar jag, ett missförstånd. 
Det som för betraktaren kan verka som brist på medkänsla är i stället ett moment av tillflykt till ”grottan. Detta då upplevt obehag i nuet (i omgivningen, exempelvis en person som skriker AJ!)  kan, tror barnet men inte medvetet utan undermedvetet,  trigga igång det större traumatiska obehag som A-barnet delvis har undanträngt, delvis arbetar på att lösa. Då det obehag som upplevs i miljön får barnet att dra sig tillbaka till grottan handlar det alltså inte om någon BRIST på empati, snarare på att A-barnet har alltför starkt utvecklad empati genom sin högre utvecklade känslighet, för att kunna presentera denna empati i nuet. 
Barnet drar sig därför tillbaka, inåt sig själv, in i vad vi här kallar ”grottan”, eller det inre rum, där det känner trygghet. 
 
ANDLIGT-ESOTERISKT PERSPEKTIV
Om du också är intresserad av relationen med de olika kropparna, kan här nämnas att det är relationen mellan den fysiska kroppen och astralkroppens ”transformationsavdelning” som inte är helt integrerad på det sätt som det är hos ”vanliga” människor. 
 
För att ge en bild, är astralkroppen eller den del som bär dagsmedvetandet, mer ”lättflyktig” än för en normal person (dvs en som tillhör majoriteten, normen). Astralkroppens speciella överkänslighet kommer sig, i sin tur, av de traumatiska händelserna i tidigare liv, och har ingenting alls med moderns eller faderns beteende att göra, när det gäller orsaksnivån.
 
Men som tidigare påpekats, kommer mamma och/eller pappa att spegla och gestalta barnets förflutna på något sätt, då de har ett gemensamt uppdrag att läka något i sig själva. Detta gäller alltså såväl barnet som föräldern. 
 
På samma sätt som barn med fysiska medfödda begränsningar hjälper sina föräldrar att utveckla nya talanger och förmågor de inte utvecklat tidigare, hjälper alltså barn med Aspbergers eller autistiska mönster i sitt beteende sina föräldrar att gå in i ämnesfält där de tidigare varit okunniga, och hjälper dem att utveckla talanger och resurser som de tidigare inte kände till att de hade eller kunde omfatta.
 
Som helhet är världen organiserad på ett sådant sätt, att ett ömsesidigt utbyte alltid sker, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Detta kan kallas karmiska mönster, och vissa karmiska mönster är överordnade den personliga viljans radie till handlingsutrymme. Det vill säga: Även om vi skulle vilja att barnet var ”som alla andra” och tro att detta vore bättre än det nuvarande predikamentet, är detta enligt den esoteriska-andliga traditionen endast ett uttryck för vårt eget begränsande tänkande och vår egen begränsade förståelse av verklighetens natur.
Tvärtom är vårt aktuella predikament eller ödessituation just sådant som innebär att de bästa möjligheterna skapas både för mig som förälder till ett A-barn och för barnet självt. Detta visar sig dock vanligtvis först senare i livet, eller  med utvecklandet av intuitionsförmågan.
Genom intuitionen skapas en form av klarsyn, som gör att vi ofta kan se igenom våra begränsande föreställningar och istället se det större sammanhanget. 
 
 
INTELLIGENSAVANCEMANG
Genom att bygga upp världen med hjälp av det digitala systemet skapas också andra förutsättningar för A-barnens intelligensutveckling.
Om du tänker dig att ett schackbräde är en bild av A-barnets organisationsförmåga (med vita rutor som nollor och svarta som ettor) har du barnets perspektiv. 
 
Om du sedan tänker dig att allt som barnet upplever kommer att organiseras genom samma digitala ”schackbräde-system) innebär det att erfarenhet lägg på erfarenhet, ”schackbräde” läggs vid sidan av det förra ”scackbrädet” och så vidare, det tredje, det fjärde, det femte….Det blir en kontinuerlig expansion av barnets medvetandet i denna organisationsform, eller hur? 
 
Det nästa är att du istället för att tänka tvådimensionellt börjar tänka tredimensionellt. Föreställ dig att systemet med ”schackbrädor” växer på höjden, en efter en efter en, parallellt med att ”schackbrädorna” växer utåt på alla sidor. 
Du kommer till sist till en bild där du märker att det existerar en mycket avancerad ordning, och där allt – varje schackspelsruta – är relaterad till en annan eller flera rutor på andra ställen i modellen. 
Du tänker dig samtidigt att detta alltså är digital, så det är entydigt eller om man så vill intelligent uppbyggt.  Ju mer som det uppväxande A-barnet laborerar med sin inre världs organisationssätt i relation till den yttre världen av händelser och den inre världen av tankar och känslor i nuet, desto mer avancerat blir det.  Därför är också framtidsutsikterna för A-barn ljusa, som exemplen som medtagits visar. Självklart finns det alltid en mängd individuella variationer. Här har vi bara gått igenom vissa allmänna principer, i ett hjälpsyfte. 
 
SEKTION III
HUR HJÄLPA BARN MED ASBERGERS SYNDROM
Grunden för hjälpen handlar om att förstå hur omorgansationen i barnets medvetande är strukturerat. Så snart en klarhet har uppstått vad gäller detta är det möjligt att SKAPA ETT SPRÅK som barnet förstår. 
 
Innan vi förstått språket kan kommunikationen enbart bli bristfällig. Det är som om vi kommit till ett främmande land, vars språk vi inte förstår oss på, och försöker att göra oss förstådda med kroppsspråk, med gester och mimik.  Det är helt riktigt, att en sådan kommunikation också når fram, men om vi jämför med att ha ord för sinnesupplevelser, för objekt, för känslor är det ändå något oerhört primitivt över ett sådant kroppsspråk. 
 
 
HUR ÄR BARNENS INRE ORGANISATION UPPBYGGD?
På den frågan måste svaret bli tudelat. 
Först finns alltid en mer allmängiltig struktur, och sedan finns det en individuell struktur. Personen med AS-mönster ingår dels i en större grupp med gemensamma drag, och är samtidig unik. Utan att förstå unikheten hos barnet förblir varje pedagog hängande i luften, och kommer inte att kunna hjälpa barnet optimalt. 
 
DEN ALLMÄNGILTIGA STRUKTUREN
Handlar om att barnet bygger upp enkla kontraster (beroende på ålder naturligtvis), av exempelvis Bra-Dåligt. Nära-Långt borta. Mycket kallt-Mycket varmt. Mycket starkt – Mycket svagt. Mycket kärlek – Mycket icke-kärlek. Mycket mat – Mycket icke-mat. Trygghet-Icke-trygghet, och så vidare. Genom dessa första kategoriseringar skapas en första sortering, som hjälper barnet att psykiskt hantera situationen. 
 
 
DEN INDIVIDUELLA STRUKTUREN
Handlar förstås om att inget barn är det andra likt. Hjälparen behöver alltså lära känna just det barnet, och bygga upp en tillitsfull relation, något som vanligtvis görs långsamt (med våra vuxna mått mätt). 
Språket är ALLTID internlogiskt, vilket innebär att den i all sin plasticitet och formbarhet ändå har en för barnet förnuftig uppbyggnad. 
 
Om du ett ögonblick tänker dig barnets språk som en övermjuk boll med luft i, kan den bollen, när man trycker på den, få en ändrad form, men det är likväl samma boll, med samma material, och den är fortfarande en helhet. Den har inte gått sönder, den har bara förändrat sin form genom det yttre trycket mot dess yta. 
 
En hjälpare kan alltså – återigen beroende på barnets ålder – utforska barnets inre värld, barnets tankestrukturer och känslostrukturer, genom att helt enkelt bekanta sig med denna som en nyfiken, känslig och kärleksfull besökare. 
 
Då tillitsuppbyggnaden är ”dörren” för denna utforskning gäller det, för såväl föräldrarna som för andra i barnets närkrets och för lärare, att förstå och bygga upp en sådan tillit i relationen mellan barnet och den vuxne. 
 
HUR TILLIT BYGGS UPP
Här är några enkla ”regler” för tillitsuppbyggnad för vuxna: 
 
Bygg upp en grundförståelse för hur barnets interna signalsystem fungerar, dvs hur kontrasterna i tankevärlden är uppbyggda.
 
Exempelvis:
Har barnet delat upp ”Närhet-trygghet” och ”Avstånd-otrygghet” gäller det för den vuxna att kvalificera sig för ”Närhet-trygghet”, då detta öppnar upp en dörr hos barnet.
Har barnet däremot delat upp ”Närhet-otrygghet” och ”Avstånd-trygghet” gäller det för den vuxna att kvalificera sig för ”Avstånd-trygghet”, då detta öppnar en dörr hos barnet.  (Med ”avstånd” avses här inte frånvaro, utan fortfarande i närvaro, men inte alltför kroppsligt nära barnet.)
 
Det andra exemplet innebär inte heller att den vuxna stannar vid avstånd, men resan kan endast börja där BARNET befinner sig psykiskt, inte där den vuxne vill att barnet skall befinna sig psykiskt. 
 
Genom att förstå hur linjerna har dragits av barnet, finns det snart möjlighet att hjälpa till att förändra dessa gränsmarkörer. Men det kan endast göras med hjälp av kärleksfull omsorg, ALDRIG med bestraffningsåtgärder, ALDRIG med ilska eller ens med irritation. 
 
Den som hjälper ett barn med AS-mönster eller autistiska mönster behöver alltså utveckla en inre stabilitet som genomsyras av uppriktig kärlek till barnet. Den vuxna får lära sig att ”tåla allt” från barnet, då barnet i den vuxnas ögon kan bete sig fullkomligt irrationellt och konstigt.
 
Men om vi istället väljer att avprogrammera oss själva och bli neutrala betraktare av barnet, samtidigt som vi förstås är djupt engagerade i dess välgång, kan vi börja att undersöka barnets inre värld med helt nya förutsättningar. 
Det understrykes en sista gång, att majoriteten barn med AS-mönster och autism har ett inre internlogiskt system som är fullständigt ordnat enligt de premisser som barnet självt har skapat. 
 
SPRÅKET KONSTRUERAS GENOM REPRESENTATIONER
Vi hjälper barn genom att undersöka hur deras språk är organiserat.
 
Språket i sin tur kan främst indelas i:
Representationer från synsinnet. I dessa ingår ord som barnet ser.
Representationer från känslosinnet. Representationerna kan i sin tur vara taktila, exempelvis den inre representationen av en vaxduks yta.
De kan också vara emotionella, exempelvis den inre representationen av sorg.
Representationer som har med det verbala sinnet/språkcentra att göra.
Representationer från hörselsinnet, som i sin tur kan indelas i
a. Ljud av olika slag.
b. Verbala språkljud. Ord som barnet hör.
 
För barn med AS-mönster kan vissa sinnens representationer vara mer betydelsefulla än andra.
För vårdnashavaren/pedagogen gäller det alltså att försöka ta reda på om exempelvis representationer från synsinnet påverkar barnet starkare än representationer från känslosinnet, eller vice versa.
Självfallet kan också representationerna som sådana vara jämnstarka i sitt inflöde till astralkroppen via de fysiska sinnena och hjärnan. 
 
TIDSLINJEN
Representationer kan också sin tur indelas i:
 
Representationer från minnet (det förflutna).
Representationer som härrör från nuet. 
Vad gäller representationer från framtiden ”komponeras” dessa genom att kombinera representationer från det förflutna med representationer från nuet med imaginationsförmågan.
 —
IMAGINATIONSFÖRMÅGAN
Imaginationsförmågan kan i sin tur vara starkt utvecklad eller mindre starkt utvecklad. 
 
A
Om imaginationsförmågan är mindre starkt utvecklad (i relation till mer ”normala”) kan begränsningen bero på att…
 
FRAMTIDEN sett associeras till  risk för STARKT OBEHAG  eftersom det tillhör ”det okända” och därmed kan skapa svåra valsituationer, som genom en livlig imagination kan föreställas hända. 
 
Imaginationsförmågan kopplas då istället in i tjänst på ett annat sätt. Barnet tar ”det säkra före det osäkra” och istället för att ”spekulera om framtiden” används imaginationsförmågan till att bygga upp starka ritualer i nuet, som barnet sedan kan använda för att skapa trygghet i framtida situationer. 
Genom att gå tillbaka till de uppbyggda ritualerna avvärjs de tidigare föreställda ”framtidsfarorna” kontinuerligt (så länge barnet inte har några andra instrument för att skapa trygghet).  
 
B
Om imaginationsförmågan är mer starkt utvecklad (i relation till ”normala”) som hos exempelvis H C Andersen och Isaac Newton kan det bero på att…
 
Imaginationen kopplas till den inre världen, på ett sådant sätt, att individen upplever ett STARKT BEHAG vid att laborera med sin inre värld i nuet. H C Anderson sannolikt genom redan i barndomen börja utveckla sina visuellt starka och gripande sagor, Isaac Newton genom att, förutom reguljära observationer av omvärlden som barn kanske på liknande sätt använda sitt upplevda stoff för att genom imaginationen göra de första ”testerna” av sina idéer på det inre planet. Detta inre arbete skapar förutsättningarna för de kommande framgångarna på det yttre planet. 
 
Vi har talat om FRAMTIDEN. Vi övergår nu till…
 
NUET  
I nuet sker i sinnesapparaten en uppspaltning i….
Möjligheter till BEHAG
och
Risk för OBEHAG. 
 
DET FÖRFLUTNA
Det förflutna kan spaltas upp så här: 
De minnen som associeras med MER BEHAG sorteras på ett ”ställe”,
De minnen som associeras med MINDRE BEHAG sorteras på ett annat ”ställe”. 
De minnen som associeras med OBEHAG sorteras på ett tredje ställe.
 
För en pedagog/vårdnadshavare gäller det, på samma sätt, att förstå vilka minnen det är som sorterats till avdelningen MER BEHAG,  vilka minnen det är som sorterats till avdelningen MINDRE BEHAG och vilka som sorterats till OBEHAG. 
 
Du kan nu föreställa dig en skala, och du kommer alltid, när du kommunicerar med ett barn att förstå, att det du säger och/eller gör kommer att sorteras på tre olika avdelningar i barnets inre. 
Detta märker du på barnets reaktioner.  
 
Du behöver främst bygga på det som barnet associerar till och sorterar som BEHAG, då detta är en ”upplösande” energi, medan OBEHAGET är en inhiberande, begränsande, bromsande, stelgörande energi, och som påverkar den fysiska kroppen och nervsystemet på motsvarande ”stela” eller ”bromsande”, tröggörande sätt. 
 
Detta betyder självklart inte, på samma sätt, att pedagogen/vårdnadshavaren/föräldern låter sig nöja med själva kartläggningen av det system som barnet använder sig av, men den är förutsättningen för att gå vidare och hjälpa barnet att utvidga sin modell av ”instrumentbanken” och därmed sina valmöjligheter. 
 
—
Bild: Hans Asperger, barnläkare.
—
HUR HJÄLPA BARN MED ASPERGERS SYNDROM 
Då problematiken vad gäller barn med Aspergers syndrom och autistiska diagnoser enligt den andliga, dolda, läkekonsttraditionen handlar om att 
en speciell relation uppstått mellan den fysiska kroppen och den eteriska/astrala kroppen skall vi här endast nämna följande:
 
Eterkroppen eller den astrala kroppen ”bär” i sig den emotionella kroppen och den mentala kroppen, och förmedlar, som tidigare beskrivits kontakten mellan den fysiska sinnesapparaten, dvs sinnena och hjärnan, vidare till Övermedvetandet och det upplevande jaget. 
 
Då relationen mellan den fysiska kroppen och den eteriska kan beskrivas som tydligare ”avgränsad” än vad gäller den vanliga relationen mellan den fysiska och psykiska kroppen, betyder det, att vad som kan underlätta för barnet är övningar som får kropparna att samverka.
 
Då emotionalkroppen och mentalkroppen ”härbärgeras” i den något grövre astralkroppen (genom sina finare frekvenser eller vibrationer) kan det beskrivas som att det väsentliga fokus för pedagoger och vårdnadshavare handlar om….
 
1. 
Stärk synkroniciteten  och relationen mellan den fysiska kroppen och emotionalkroppen (dvs känslor och kropp)
 
 
2.
Stärk synkroniciteten och relationen mellan den fysiska kroppen och mentalkroppen (dvs tankemönster och kropp)
 
3. 
Stärk relationen mellan emotionalkroppen (dvs känslolivet) och mentalkroppen (dvs tankemönster). 
 
4.
Sök mer generellt att utöka barnets modell av verkligheten genom att hänvisa till att det finns mer att upptäcka, när barnet känner lust för det.
Men försök aldrig att tvinga fram en önskad förändring, det är snarare kontraproduktivt, då barnet kommer att associera förändringsmöjligheter till obehag. 
 
Genom att få de här kropparna (eller, om du så vill, dimensionerna av barnets medvetande) att samverka integreras dessa på rätt sätt över tid, vilket innebär en gradvis övergång till ”normalitet”, dock i en annan form, då barnets tidigare ”digitala” organisering innebär, att det har vissa fördelar framför andra barn, som enbart haft en ”analog” organisering av yttre sinnesintryck och den inre världens tankar och känslor. 
 
Detta innebär att dessa barn kan bli gränsöverskridare, pionjärer, vara de första inom sina respektive fält, eller kan bli de som kombinerar tidigare kända data till något helt nytt. Som en person som diagnosticerats med AS-mönster, Bill Gates, Microsofts grundare, tydligt illustrerar.  Det kan också röra sig inom underhållningen, som skådespelerskan Darryl Hannah eller den brittiske Monty Pythonskådespelaren Michael Palin, känd för sina reseskildringar. För er som känner till Pókemonkort och Pokemanspel, numera en miljardindustri, kan det kanske kan vara av intresse att vet att allt ursprungligen skapats av Satoshi Tajiri, som har AS. 
 —
Andra kända personligheter som enligt vissa efterforskare förmodas ha eller haft AS-mönster är filosfen Ludwig Wittgenstein (bilden)  skådespelaren Robin Williams, Bob Dylan, Albert Einstein, filmregissören Alfred Hitchcock och författaren Jane Austen, president Abraham Lincoln, uppfinnaren Alexander Graham Bell, kompositören Anton Bruckner, världsmästaren i schack Bobby Fischer, författaren Emily Dickinson, Marilyn Monroe, bilfabrikanten Henry Ford, filosofen Henry David Thoreu, serietecknaren Charles Schulz (”Snobben”), Jim Henson, mupparnas skapare, konstnären Andy Warhol och psykologen Carl G. Jung. 
 
 
VÄLGÖRANDE OCH LÄKANDE FORMER 
Läkedom sker alltså genom att – förutom den ovan nämnda pedagogiska Förståelseprocessen, där vårdare skapar sig en karta som stämmer med den inre karta som barnet har och lär sig använda den i sin kommunikation – få mentalkroppen, emotionalkroppen och den fysiska kroppen att samverka i högre grad. Detta kan göras exempelvis genom att…
 
Barnet får ”leka och upptäcka” hur det kan sätta ord på känslor.
Barnet kan ”leka och upptäcka” hur det kan klä känslor i gestalt genom musik, musikalisk aktivitet, och rörelse till musik. 
Barnet kan ”leka och upptäcka” hur det fritt kan utforska rummet och sig själv i förhållande till rummet genom musik. 
Barnet kan ”leka och upptäcka” hur känslor smakar och luktar.
Barnet kan ”leka och upptäcka” färger och former genom att teckna och måla fritt. 
Barnet kan ”leka och upptäcka” musiken och bilden genom att teckna till musik och bara låta färgen flöda. ”Hur ser musiken ut?” är möjligt att fråga. 
Barnet kan ”leka och upptäcka” hur ord i en bok får ljud.
Barnet kan ”leka och upptäcka” hur ljud får en gestalt av ord och fraser.
Barnet kan ”leka och upptäcka” att det får utforma ett rum med former och färger på ett sätt som det vill.
Barnet kan ”leka och upptäcka” hur olika former känns i händerna och berätta om det genom egna ord.
Barnet kan ”leka och upptäcka” kroppens motoriska system genom att röra sig långsammare och snabbare, långsammare och snabbare. 
Barnet kan ”leka och upptäcka” sig själv genom en rörelser framför en kroppsspegel.
 —
MED YTTERLIGARE ETT BARN  
Barnet kan ”leka och upptäcka” som ovan, men nu tillsammans med ett annat barn och en pedagog i samma rum. 
Båda barnen kan behöva tid att anpassa sig till situationen, varför en så avspänd atmosfär som möjligt först kan vara viktigt att etablera.
Kanske någon lugnande musik, utan tydliga rytm – eller taktmarkeringar.
Pedagogen märker om och när den rätta, avspända atmosfären uppkommit, och söker sedan på samma sätt som förut – helt utan tvång! – hjälpa barnen att ”leka och upptäcka” i rummet. 
 
MED EN GRUPP
Ovanstående övningar, men nu tillsammans med en grupp om kanske tre-fyra-fem-sex barn. 
 
BARNEN BLIR ÄLDRE
När barnen blir äldre fortsätter självklart andra, och mer komplexa former av träning, att avlösa varandra. 
I synnerhet skapas förutsättningar för helande, läkande generellt sett, genom…
+ Organiserade kroppsrörelser som relateras till känslor och tankar, exempelvis ”Hur är en arg rörelse?” ”Hur är en glad rörelse?” ”Hur är en sorgsen rörelse?” ”Om kroppen var en dansande ek, hur skulle den röra sig då?” ”Om kroppen var tunn som ett blad, hur skulle den röra sig då, tror du?” ”Om kroppen var gjord av silver och guld, hur skulle den röra sig då?”
 
+ Organiserade kroppsrörelser, tillsammans med att barnet själv säger ord eller ljud. Reaplansljud. Ljudet från en arg getingsvärm. Ordet ”sol”, ordet ”kanin”, ordet ”kalabalik” (ljudhärmande, betydelsen behövs inte),
”Pomperipossa”, ”Säven susar”, ”visslande visselpipor dansar på stranden”, osv. 
+ Organiserade kroppsrörelser tillsammans med att barnet får uttrycka en känsla – som glädje, ledsenhet, nyfikenhet, oro, ilska – och så vidare. Förstås helt fritt och utan några ”korrigeringsåtgärder” från pedagogen eller vårdnadshavarna. 
+ Fortsatta spegelövningar, men nu med en annan person. Övningen kan exempelvis gå ut på ”följa John”, den ena imiterar den andra, och sedan byts rollerna, så att båda får vara ”John”. 
 
+ I högre ålder fysiska övningar som gymnastik, yoga, kanske judo eller karate, kendo, eller vad som barnet känner naturlig dragning till.
+ I högre ålder fortsatta dansövningar, att röra sig i ett rum, utforska kroppens förhållande till sig själv, och till rummet och dess objekt.
+ I högre ålder sport. Till att börja med för sig själv, sedan tillsammans med en annan person. Sedan i ett lag. 
 
Genom träningen i att synkronisera sinne och kropp, och kropp i förhållande till andra fysiska kroppar i rummet, uppstår en allt högre grad av harmonisering mellan de strukturerna i medvetandet. Självfallet händer det inte över en månad. Det handlar om en kontinuerlig och strukturerad träning, och framförallt en träning som för barnet hela tiden associeras till BEHAG eller – ännu bättre – till STARKT BEHAG. 
 
Varje form av pedagogiskt grepp som inkluderar ett arbete med emfas på OBEHAGET kommer att försvåra processen, då denna kraft, som sagt, är bromsande, inhiberande. Nervsystemet har en helt annan laddning vid upplevelsen av BEHAG än det har vid upplevelsen av markant OBEHAG, och där obehaget hindrar kroppens friare flöde medan behag löser upp och befriar kroppens motoriska system, muskler, ligament och skelett. 
 
NÅGRA AVSLUTANDE ORD
Som tidigare nämnts innebär AS en speciell utvecklingsbana, vilket gör att barnet inte ”kommer tillbaka” till vad som kallas normalt som vuxen, utan istället kommer att addera något till sin ökade grad av normalitet, nämligen de kapaciteter, som utvecklats genom den fokuserade och accelererade utvecklingen i det inre, i psyket.
Och med detta avslutar jag denna inledande artikel i ämnet, för dem som det eventuellt kan beröra.
—
Gunnar Martin Aronsson
Copyright 2012.