STURE EMBY:
VEM ÄR VINNARE OCH VEM ÄR FÖRLORARE?
Ett särdrag hos jordens människor – är som bekant vår ambition att söka gardera ”vinning” och vår benägenhet att ängslas över att förlora.
Vi hoppas och tror på genvägar till det förra, och att vi ska få behålla eller rentav föröka det vi en gång eller successivt förvärvat.
Vi tror alltför lätt att det avgörande är, att vi utfunderar vägar till vinning och till att vidga eller skydda eller förmera det som redan är förvärvat.
Ja, i människornas sinnen – om ock inte överallt – är en näranog oavbruten spekulation häröver.
Men livet själv läser korrekturer och anger verkligheten:
Inom loppet av minuter kan som bekant alla garderingar vara kullkastade, alla så kallade tillgodohavanden vara upphävda, skingrade, anförvanter och närstående – så som vi själva – kan vara bortförda från det jordiska planet.
JÄMSIDES DET:
Den ene förlorar sin så kallade förmögenhet,
men ”vinner” en trogen och tillgiven livspartner.
Den andra förlorar sin nära vän,
men vinner en ekonomisk fördel.
Den tredje vinner en idrottslig seger,
men förlorar funktionen i en kroppsdel, blir ‘handikappad’.
Den fjärde förlorar sin heder,
men men en ny kamratkrets blir vinningen.
Den femte har en utmärkt hälsa,
men förlorar sina pengar.
Den sjätte vinner ära och berömmelse,
men blir en förlorare i fråga om frihet.
Den sjunde är en skicklig konstutövare,
men har ett försvagat hjärta.
Den åttonde har lätt för att vinna det motsatta könets gunster,
men får en som som blir honom (en tid) till ett gissel.
Den nionde har ett överskott på tillvarons materiella /värden/,
men har en dödsfobi, som mörklägger hans liv.
Den tionde har ett markant minus i fråga om minnesförmåga, men har enstaka ockulta förmågor, (som i vissa kretsar gör henne anlitad och beundrad).
Den elfte har en kärlekspartner av Guds nåde,
men har svårt att inordna sig i ett ”normalt” samhällsliv.
Den tolfte är väl och behagligt anpassad till det allmänna, men lider av att ej ha en överlevnadstro.
Den trettonde är en skicklig och uppskattad yrkesman,
men är olycklig över att ha en så kallad last,
som undergräver hans hälsa och livslust.
Den fjortonde har fått en dotter, en efterlängtad gåva,
men är bunden till en utdragen rättsprocess med sin granne.
Den femtonde har en svårartad ansiktsskada,
men ärvde en förmögenhet.
Den sextonde är ett geni på ett tekniskt område,
men har en ragata till hempartner.
Den sjuttonde sitter i fängelse sedan flera år,
men har ett gudabenådat gott humör.
En artonde har en ‘obotlig’ sjukdom,
men ser med tillförsikt mot en befriad, lycklig fortsättning i den andliga världen, kontrastvärlden.
En nittonde har tre välartade barn,
men blir oberäknat arbetslös.
En tjugonde har fått en ansenlig löneförhöjning,
men tycker sig ha anledning till ett dystert och pessimistiskt sinnelag.
En tjugoförsta blir hedersledamot i en ansedd akademi,
men blir övergiven av sin närpart.
En tjugoandra dör från det jordiska svåra livet,
men födes omedelbart till ett paradisiskt liv i den andliga dimensionen, ja, blir ‘befordrad till härligheten’.
Den tjugotredje har fullständigt fått nog av den andliga världens fröjder,
men får /igen( svar på sin längtan efter det motståndserbjudande och spännande jordelivet och födes till detsamma, ja, via absolut lämpligast möjliga föräldrapar.
En tjugofjärde har förlorat vänner och närstående ,
men likväl vunnit hoppet, det inre ljuset
/kanske genom en eller annan frälsningsupplevelse/.
En tjugofemte har fått en önskebefattning,
men inkallas till vapentjänst.
En tjugosjätte – är i det mesta problemfri,
men har en partner med svårartade fobier.
En tjugosjunde – är nästan ständigt stressad och forcerad,
men är likväl en talang när det gäller att ”ta folk”,
att – om och kortvaraktigt – verka höjande och stimulerande på människor.
En tjugoåttonde är en förlorare i fråga om prestige och kanske allmänhetens stöd,
men en vinnare i fråga om en minoritets stöd och lojalitet.
En tjugonionde är en markant förlorare när det gäller minnesförmåga,
men är en stor segrare i fråga om självständig bedömning, reflektion och delvis intuition.
—
JA, är vi inte alla väsentliga ‘vinnare’ och ‘förlorare’?
Och är vi det inte växelvis? Ibland på djupplanet, ibland på ytplanet.
Men: eftersom vi ej kan undgå att bruka våra livsrön till höjande av vår livskvalitet, kan man med fog säga att det ges en dominerande vinnar-utveckling, att Livets Herre ger garanti för helhetsmässig absolut SEGER och därmed för fullkomliggörelse för envar levande.
Det är detta förhållande som ligger till grund för att tillvaro och existens är och verkar i allians med samma Allmakt och dennas högsta kapacitet, den som ses som den gudomliga, överallt rådande Kärleken.
—
Av: Sture Emby
Ur: Studier
—
evolutionbynight 