LÄSTIPSET:
AARON ANTONOVSKY: ”Hälsans Mysterium”.
Hälsans mysterium är en missvisande svensk titel för den nu återutgivna Unraveling the mystery of health- How People Manage Stress and Stay Well (1987) av den USA-födde professorn i medicinsk sociologi Aaron Antonovsky (1923-1994), sedemera verksam i Israel.
Redan under 1960-talet pekade Antonovsky ut ett statistiskt samband mellan lägre socialgruppstillhörighet och högre dödlighet. Han kom så småningom i boken Health, stress and coping (1979) att mynta begreppet GMR – generella motståndsresurser, representerade av exempelvis pengar, jagstyrka, kulturell stabilitet och socialt stöd – för de faktorer som var avgörande för hälsan. Lägre socialgrupper hade färre resurser och därför sämre hälsa.
Antonovsky ville nu vända på det sedvanliga medicinska perspektivet genom att i sin forskning fokusera inte på de faktorer som påverkar utlösningen av sjukdomstillstånd (patogenes) men på de faktorer som vidmakthåller och stödjer hälsan, salutogenes.
I Hälsans mysterium inför han begreppet KASAM, Känsla Av SAMmanhang, för att beskriva var en individ befinner sig på en föreställd linje mellan frisk och sjuk. Graden av KASAM kunde alltså mätas, menade Antonovsky, och i boken ingår som ett appendix KASAM-formuläret. Parametrarna för KASAM är begriplighet (att förstå sammanhang, se hela bilden), hanterbarhet (förmåga att kunna påverka sin egen situation) och meningsfullhet (att uppleva sig vara djupt engagerad i något).
Själv är jag tveksam till den här typen av kategoriseringar, även om jag förstår forskarens längtan efter att kunna presentera vederhäftiga resultat. Men det mänskliga psyket kan inte, menar jag, mätas på samma sätt som det går att mäta ett fysiskt objekt.
Ett exempel är formulärets fråga 11: ” De flesta saker som du gör i framtiden kommer troligtvis att vara…”. Därpå en skala mellan 1 till 7 från ”…helt fascinerande” till ”…fullkomligt urtråkiga.” Fråga 14: ”När du tänker på ditt liv, händer det mycket ofta att du…” Därpå en skala från ”…känner hur härligt det är att leva” till ”…frågar dig själv varför du över huvud taget finns till”.
Ingen människa kan svara förbehållslöst på sådana frågor, i första fallet därför att framtiden inte går att förutsäga, det blir bara ett uttryck för aktuella farhågor eller för önsketänkande, i andra fallet därför att det oavgränsade uttrycket ”mycket ofta” är instucket, samt på grund av att det mycket väl går att konfliktfritt känna att det är härligt att finnas till och samtidigt fråga sig varför jag finns till. Men, understryker Antonovsky vädjande i början av formuläret, ”Ge endast ett svar på varje fråga.”
Verkligheten är dock, menar i alla fall jag, betydligt mer komplex och svaren på formulärfrågorna är bl.a. beroende på min upplevelse av aktuell framgångs- eller motgångskänsla. Även mina minnen kommer, enligt modern psykologiforskning, att få olika laddning beroende på mitt aktuella sinnestillstånd.
Detta kallas av förlaget en ”psykologiklassiker”, vilket är en smula förvånande, då bokens tema inte handlar om psykologi i sig, men om sökandet efter relevanta mätningsinstrument för mänsklig hälsa och ohälsa.
Tesen att vi behöver känsla av sammanhang för att uppleva optimal hälsa torde knappast behöva föras i bevis, då det sannolikt är omöjligt att få en människa att anse att en känsla av kaos, kontrollförlust och fragmentiserad verklighetsupplevelse skulle kunna optimera hälsan.
Ändå är det viktigt att poängtera, att Antonovsky gjort en viktig historisk insats genom att i sitt arbete statistiskt påvisa betydelsen av individens möjliga motståndsresurser och betydelsen av salutogenes, de hälsofrämjande faktorerna, eftersom läkarvetenskapen i hög grad har koncentrerat sig på (och fortsätter att koncentrera sig på) patogenes, de sjukdomsfrämjande faktorerna.
c. Gunnar Martin Aronsson
Hälsans mysterium. Aaron Antonovsky.
Övers. Magnus Elfstadius. 271 sid. Natur och Kultur 2005.
evolutionbynight 