Artikel: Om mediumism.

OM MEDIUMISM & KANALISERING
av Gunnar Martin Aronsson

 

Hej, jag har några vänner som sysslar med mediumskap och kanalisering och ibland dyker det på kurserna upp människor som är intresserade av sådant men som ej sysslar med det.

Därför kommer här några personliga reflektioner kring just detta tema.
Och – det skall sägas med en gång – de skall alltså ses som just personliga reflektioner, ej som några absoluta ”sanningar” i ämnet.

 

FRÅGA:
Jag funderar på att börja lära mig att bli medium, eftersom jag vill hjälpa människor. Vad tror du om det?

SVAR:
Frågan har många bottnar, och beror främst på ”vem som frågar”.
Om du verkligen önskar få synpunkterna härifrån vill jag inleda med detta, att det finns två stycken optimala förutsättningar för att fungera som medium:

1.
Du har förmågan utvecklad som barn och/eller under uppväxten.
I denna vår kontext betyder det nämligen att du redan har sysslat med att fungera som medium i tidigare liv, och därför har utmärkta förutsättningar för att fortsätta med det, om det i övrigt överensstämmer med din ”ödesväg” framåt, din dharma, din livsuppgift, ditt livsarbete, dina intressen. (Detta, eftersom intressen och fokus som bekant även kan förändras med tidens gång.)

 

2.
Du tycker att du egentligen INTE vill bli medium, men får åter och åter indikationer, tecken, på att det är din väg framåt. Människor blir hjälpa av vad du säger, du får uppmuntran angående just detta.

 

 

FRÅGA:
Varför är det en bra förutsättning? Låter det inte snarare som en dålig förutsättning?
SVAR:
Därför att om du själv är ett ”motsträvigt” medium finns det också ett slags skydd för att du inte använder mediumskapet för ditt egos vinning.
Principen finns uttryckt till exempel hos GTs ”profeter” där flera vittnar om, att de just inte var rätt person för denna betungande uppgift.

Men just det är alltså orsaken, själva motsträvigheten, till att de fått uppdraget. De kvalificerade sig genom detta. De har inte sökt sig till profeterandet för den sakens skull, utan istället har ”kanalen” sökt sig ett uttryck genom dem för detta uppdraget lämpade.

FRÅGA:
Du pratade här om ”egots vinning”. Kan du nämna något mer om det…

SVAR:
Risken finns annars här, liksom i alla ”andliga” sysslor, eller i ”läkekonst” och ”terapi” över huvud taget – exemplen förskräcker – att egot vill ”ha ut något” ur denna din verksamhet. Genom att bli ”bländad” av det egna oväntade ljuset du möter är det lätt hänt att falla ner i en grop. Och vem vill – egentligen – falla?

Vad som är MINDRE OPTIMALT är alltså om din drivkraft och talang inte går in under 1 eller 2. Det är fortfarande möjligt, men inte de bästa förutsättningarna.
Först:
Att vilja för ”att du vill” fungera som medium, är inte tillräckligt skäl.
Att vilja för att – undermedvetet – vilja ”bli någon” fungerar mindre bra.
Att du exempelvis skulle vilja ”bli känd som medium” är inte tillräckligt skäl.

Alla sådana tendenser behöver bearbetas och, om inte helt elimineras så alltid minst komma i andra hand, och helst ”i hundrade hand”.
Att vilja bli beundrad är en aspekt av egot, som tror sig vara mer än andra, vilket är en illusion, eftersom VARAT i sig över huvud taget inte kan värderas:

Det – vårt varande, vår existens – är av oändligt värde,
Rik eller fattig har ingen betydelse, svart, brun eller skär har ingen betydelse, man eller kvinna har ingen betydelse, barn eller åldring har ingen betydelse, frisk eller sjuk har ingen betydelse, status har ingen betydelse.

Ett ego som önskar beundran kan bara generellt sett fungera i en sådan mediumkontext, där andra har liknande karaktärsdrag (lagen om attraktion) och självklart har även en sådan människa sin funktion, liksom de till honom/henne attraherade.

Dock är det då ingen optimaliserad mediumistisk begåvning, eftersom de två – ett självbespeglande ego hos mediet och hög kvalité i madiumskapet – utesluter varandra.

 

Här må dock samtidigt inflikas, att kändisskap i sig INTE utesluter hög kvalité i mediumskapet. Vill förtydliga detta. James van Praagh är exempelvis ett högkvaliativt medium som arbetar i TV.

Ovanstående genomgång handlar alltså om MOTIVET för att fungera som medium, inte om KONSEKVENSEN av mediumskapet.
(James van Praagh tillhör för övrigt den första kategorin.)

 

 

 

 

 

KARAKTÄRSDRAG HOS OPTIMALISERAT MEDIUMSKAP/KANALISERING
För att kunna fungera i den här kontexten, har du följande karaktärsdrag:
1.
Du har utvecklat ett finstämd, ”sensitiv” talang inom andlig förnimmelse eller intuition som gör att du kan särskilja det ena från det andra, vad som tillhör dig, vad som tillhör din klient, vad som tillhör tredje part på det andliga planet, vad som eventuellt tillhör fjärde part på det andliga planet. Utan denna distinktion finns en ”grumlighet” som försvårar processen.
2.
Du har utvecklat en mycket stark integritet och vilja. Genom detta är du beskyddad från andlig påverkan som är mindre ”ren” eller som inte har med ditt arbete att göra. Ofta får jag uppfattningen, att denna aspekt undervärderas, medan det däremot är, menar jag, en FÖRUTSÄTTNING för att kunna göra detta arbete kontinuerligt.
Den andliga eller psykiska världens mellanzon är just en mellanzon, där det kan finnas många olika slags varelser, där liksom i denna vår värld. Vi går alltså inte in i den förstnämnda världen utan att också vara beredda på att möta olika slags människor.

 

För att göra det tydligt vänder vi på det:

 
DU BÖR UNDVIKA MEDIUMAKTIVITETER OM DU SJÄLV ANSER ATT:
A.
1.
Du har en svag vilja (en som lätt påverkas av andras tyckanden och vilja).
Det paradoxala är att du behöver en stark vilja, i betydelsen opåverkbar av andra människors och andliga varelsers egoistiska eller självcentrerade drivkrafter, men i sista hand överlämna din egen, av egot anknutna vilja, till Skaparkraften Den Gudomliga Kärleken, Gud eller Universell Intelligens, eller vad du nu önskar kalla denna högsta organisatoriska och optimalt kärleksfulla instans.

2.
Dina känslor lätt styr din intention istället för att din intention styr ditt handlande och att ditt sinne då kan hantera de känslor som kan komma upp.
B.
Ytterligare en dimension som är något svårare, eftersom det i så fall handlar om undermedvetna tendenser.

Du undviker alltså mediumskap (att fungera som medium) om…

3.
Du kan falla till föga för vad åhörare ”vill” höra (som ej överensstämmer med din faktiska information). Detta försvagar din förbindelse, även om du skulle vinna sympati från din klient.

4.
Du kan falla till föga att säga vad som är destruktivt för en åhörare (dvs som ej bidrar till ge livsglädje, mod, hopp, förtröstan, vitalitet, etc. utan motsatsen). Detta försvagar också din förbindelse, eftersom det finns en etisk kod att följa. Det åligger en läkare att alltid söka den hoppfulla punkten.

(Hippokrates läkared gäller även här: ”Jag skall följa de regler, som enligt mitt omdöme och bedömning är till nytta för mina patienter, och jag skall undvika att orsaka skada eller oförrätt.”)

Nu handlar förstås inte allt mediumskap om att söka läkande för en annan person, men principen är densamma.
Den etiskt medvetna är klar över – intuitivt – vad som är rätt att säga och vad som inte är rätt att säga.
Den etiskt omedvetna kan fortfarande fungera som medium, självklart, men resultatet blir därefter.

 

FRÅGA:
Du pratar om etisk kod? Vad är det för etisk kod? Jag har hört talas om läkareden, men den för mediumskap, den har jag inte hört talas om… – ?

SVAR:
Den etiska koden kan ses som en överenskommelse mellan dig och den andliga världens hjälparinstanser. Då det finns en uppsjö hjälpare, alla så att säga sakkunniga inom sitt område och ofta knutna till vissa människor och/eller vissa grupper, skapas den etiska koden genom enklast möjliga princip.

FRÅGA:
Vilken är principen? Kan du vara mer specifik?

SVAR:
Principen är: ”Ju mer du kan hantera, desto mer ansvar får du”.
Vilket vill säga, att motsatsen också gäller:
”Ju mindre du kan hantera, desto mindre ansvar får du.”
FRÅGA:
Är det allt?

SVAR:
Det är grunden för koden, men den kan formuleras på olika sätt.
I dess absoluta centrum finns dock följande:
”Det jag gör, när jag fungerar som medium, syftar till att hjälpa.”
Eller:
”Det jag gör, när jag fungerar som medium, syftar till att hjälpa min nästa.”
Eller, om du är öppen för ett religiöst språkbruk:
”Jag ber, när jag fungerar som medium, att Guds vilja må ske, icke min.”
Eller, ännu enklare:
”Ske icke min vilja, men Din Gudomliga vilja.”
Utan denna inställning stängs kanalerna av, om inte förr, så senare.

 

FRÅGA:
Jag är nu inte så mycket för Gud, måste man verkligen be till Gud för att syssla med mediumskap eller kanalisera?

SVAR:
Återigen är frågan mer: vem är du? Mer än något objektivt svar.
En del människor är som bekant obekväma med ordet Gud, och sannolikt finns det då någon annan möjlighet för honom eller henne att koncentrera sig på Skaparen eller den Universella Skaparprincipen eller, om man så vill: Den Universella Kärlekens Källa.
Det centrala är här inte ORDET, utan TANKEKONCENTRATIONEN.

 

FRÅGA: Varför är tankekoncentrationen så viktig?

SVAR:
Den ger dig ”rätt fordon”, ”rätt fokus”, ”rätt inställning”, ”rätt skydd” och mycket annat som just är ”rätt”.
För att genomföra mediumskap behöver du över huvud taget ha ”rätt inställning” som tidigare beskrivits.
Att lära sig en teknik är inte tillräckligt, med nödvändigt. Om du tänker dig bilden av ett gammalt förstoringsglas, kanske du någon gång upplevt hur du en solig sommardag kunde använda förstoringsglaset för att bränna hål på papper eller gamla torra löv. Koncentration innebär alltså kraft!

 
FRÅGA:

Är mediumism eller kanalisering alltså en fråga om koncentration?
Jag trodde att det handlade om att ställa in sig på rätt våglängd?

SVAR:
Det handlar om att vara i ett speciellt receptivt, dvs mottagligt sinnestillstånd. Det tillståndet rör vi oss mot genom att använda ett fordon för att så ”komma på våglängd” med det tillståndets vibrationella kvaliteter. Koncentrationen hjälper oss med detta. Samtidigt är det viktigt att notera, att tillståndet alltså handlar om mottaglighet. Det innebär att kroppen inte kan vara spänd. Är du nervös är du heller inte ”framme.
Det mediala intuitiva tillståndet är alltså en kombination av koncentration och avspänning.

 

FRÅGA:
Finns det risker med mediumism?

SVAR:
Det finns risker med mediumistisk verksamhet, men det finns också risker med att vara långtradarchaufför, flygplanspilot, kirurg eller bergsbestigare. En intresserad och engagerad person sätter sig in i riskerna, och räknar in dem i en helhetsbedömning om det fortfarande är attraktiv verksamhet eller inte.

 

 
FRÅGA
Vilka risker, mer exakt, talar du om?

SVAR:
Riskerna har redan antytts ovan. Det handlar isåfall om en person med hög mottaglighet men exempelvis en svag vilja eller en svag urskiljningsförmåga. Det finns olika slag av risker: risker för mediet i sig, och risker för den som förlitar sig mediet.
Om vi börjar med det sistnämnda, finns det alltså en risk att tro på allt som mediet säger.
Det kanske inte stämmer, men personen accepterar allt som sant.
Konsekvenserna av detta är svåra att överblicka, och är förstås beroende på vad mediet uttalar sig om.

En del medier gör utsagor om framtiden, vilket alltid är riskabelt, i synnerhet om det är ett direkt uttalande om en viss persons framtid (dvs framtiden för den person som sökt upp mediet). Som beslutsunderlag är det ett bristfälligt sådant, menar jag.

När det handlar om risker för mediet självt handlar det om – om vi nu skall göra det extra tydligt – risken för påverkan av den egna identiteten; isåfall är det ett medium som redan från början har en svag identitetskänsla, och som alltså har brister i integriteten och viljan.

För att ta ännu en bild, för att det skall bli begripligt:
Det optimala mediet har i sin karaktär en känslighet och sensibilitet som hos ”prinsessan på ärten” och motståndskraften, viljan, integriteten och pålitligheten hos en general under ett fältslag.

Det är ytterligare en orsak till varför det kan vara bra att ”tänka ett varv till” innan vi eventuellt börjar med kanalisering eller mediumistisk aktivitet. Visst, vi kan nästan ”alla” komma till det sinnestillstånd, där mediumistisk information är tillgänglig. Men det gäller alltså att fråga sig,
om det är min rätta väg framåt.

 

 

Mediumism skall inte användas som underhållning eller kvällsnöje bland vänner. Javisst går det, men återigen: kvaliteten på intentionen hos de närvarande i en sådan krets kommer att motsvaras av en motsvarande (låg) kvalité på kontakten med den andliga världens företrädare.

Mediumism är ett gammalt instrument för att vidmakthålla kontakt mellan det andliga planet och det fysiska planet, främst mellan människor som befinner sig på andra sidan och andra som lever kvar på jorden, men även kontakt mellan högre utvecklade varelser eller hjälpare; ”änglar”
(ur det grekiska ordet angelos, budbärare) och människor här.

Att det skulle finnas högre utvecklade varelser på det andliga planet är i sig inte märkligare än att vi på jorden har encelliga organismer som i samma nu lever parallellt med människor med komplexa organismer, där miljarder celler samverkar.

FRÅGA:
Så vilken blir då slutsatsen: Skall jag ”satsa på” att utbilda mig i mediumistisk verksamhet – en del tror att det skulle passa mig, och själv är jag ju intresserad av det andliga…. – ?
SVAR:
Svaret måste här bli: att du själv är den enda personen som kan avgöra det. Det centrala i denna genomgång är alltså att vara medveten om mediumverksamhetens förutsättningar, dess begränsningar och dess risker.

Samt, förstås, även dess möjligheter: när intuitionsförmågan öppnar upp för allt fler människor – vilken den gör – kommer det att bli allt lättare att förnimma kontakterna mellan det andliga planet och det fysiska.
Det är då inte längre något ”mystiskt” eller ”märkligt” utan en naturlig del av vardagslivet här och nu.

Avslutningsvis upprepas här än en gång tankekoncentrationens absoluta essens, den som du behöver för att skapa optimala resultat i vilken form av medial kontakt det än handlar om:
”Ske din Gudomliga vilja. Tack.”
—

Gunnar Martin Aronsson
Copyr. 2009; 2013.