VARFÖR PERSONLIG UTVECKLING?
Ibland dyker frågor upp i huvudet som: Varför skall jag fortsätta med personlig utveckling?
Är jag inte framme snart? Var finns målet?
—
Och svaret på samtliga frågor är att personlig utveckling inget slutmål har.
Det är en ständigt fortgående process livet igenom, till dess att vi går ur tid och rum.
—
Den personliga utvecklingen kan indelas i en omedveten del och en omedveten.
Den omedvetna innebär, enkelt uttryckt, att vi upplever att ”livet händer mig”.
Den medvetna delen innebär, att vi upplever att ”jag blir allt mer vaken genom att jag genom min förmåga att tänka, känna och handla, kan omskapa mitt livs förutsättningar i högre grad än jag trodde tidigare”.
—
Vi blir medvetna om att vi själva, var och en av oss, är mitt i Livet, var än vi är och hur unga eller gamla vi än är.
—
Vi är i centrum av vårt liv.
—
Den personliga utvecklingen som blir allt mer medveten tar aldrig slut.
—
—
Om du föreställer dig att utvecklingen inte längre handlar om att gå
den eller den kursen, läsa den och den boken, gå den eller den skolan till examen, resa till den och den orten för att meditera, träffa den och den läraren eller mästaren, gå den eller den vallfärdsleden – utan om att personlig utveckling sker HÄR och NU var än du befinner dig, och oberoende av om du lever ensam eller lever i en relation, har barn eller inte har barn, är tjugofyra eller sextioåtta år gammal, då blir bilden mer fullständig.
—
Att studera personlig utveckling är också att studera vetenskapliga, konstnärliga, tekniska aspekter i en attityd av att förstå mer av sig själv, att inse att den yttre, så kallade objektiva verkligheten hela tiden korresponderar med den inre, subjektiva verkligheten.
—
När något inträffar i den yttre världen, inträffar också alltid parallellt något i vår inre värld.
Vi reagerar, tänker, känner, går igenom hundratals och tusentals känslomönster, når nya delar av vår inre ”själspersonlighet”.
—
Om du föreställer dig en utveckling som inte enbart är hierarkisk, det vill säga, som bara går rätlinjigt ”upp-upp-upp” utan istället går i kretslopp får du säkert en bild av den här processen: Vi ”skjuter iväg” något – tankar, viljeimpulser, intentioner, på basis av vad vi upplever i världen, och får tillbaka något som ett resultat av detta ivägskjutande, som i sin tur blir begynnelsen på nästa kretslopp.
—
Vi får ständigt något nytt att bearbeta med vårt sinne, vår tankefunktion, vår känslofunktion, vår fysiska kroppsfunktion. Ingen dag inte den föregående exakt lika, inte ens om du befinner dig i en monoton miljö eller är helt ensam.
—
Livet självt pockar på oss: Att vi både passivt mottar intryck från världen, och låter världen ”möta” vår själ, och aktivt manifesterar våra personliga reaktioner tillbaka ”ut” i världen.
—
Personlig utveckling är därför vår ständiga följeslagare, oavsett vilken ideologi vi ansluter oss till, oavsett vilket liv vi väljer att leva.
—
Personlig utveckling handlar om att vakna, att se världen och oss själva med ny förståelse, och att expandera sin omsorgsradie till fler människor och till fler situationer.
—
Processen tar, som sagt, tid, men tid har vi egentligen hur mycket som helst.
Vår perception (vår sinnesorganskapacitet) har sina gränser, och behöver tiden
Och rummet för att kunna placera in händelser i vårt inre kartotek.
—
Men i vårt innersta inre, vad vi brukar kalla själen, är vi gränslösa.
”Själen hungrar efter att uppleva världen” skulle man kunna säga, likväl som ”Själen äter sig ständigt mätt på att uppleva världen”.
Javisst kan det låta märkligt.
Men ändå: Genom den kontinuerliga hungern och dess lika kontinuerliga stillande av hungern skapas livet ständigt om på nytt, igen och igen.
Personlig utveckling handlar om att inse att processen Är Livet, och att vakna upp till förståelse att varje andlig hunger som vi bär med oss kommer att bli tillgodosett – förr eller senare.
—
Personlig utveckling handlar därför om sådana saker som det sällan talas om i nyandlig litteratur: Att utveckla förmågan att vänta, att vara tålmodig, att ”ge upp” tendenser och handlingar som leder till återvändsgränder, att också acceptera att sorgen har sin plats, att vemodet och förtvivlan har sin plats.
—
Personlig utveckling handlar, till sist, om att i sig bära de klassiska idéerna:
Tro, hopp och kärlek.
—
Tron, därför att vår tro innerst inne handlar om tillit till Livet som process.
Hopp, därför att hoppet inom oss signalerar, att mörkret alltid efterföljs av ljus.
Kärlek, därför att kärlek är det som håller samman hela Universum, i såväl dess synliga som osynliga del, och därför att den kraften genomströmmar vårt väsen och vår kropp, även om vi inte förmår uppfatta det klart ännu
– men vi är på väg…
—
Gunnar Martin Aronsson
19 mars 2012
evolutionbynight 