ETT ALTERNATIV TILL DEN DARWINISTISKA EVOLUTIONSTEORIN?
Av Gunnar Martin Aronsson
Den förhärskande teorin idag är den darwinistiska evolutionism-modellen, där grunden – enkelt uttryckt – är att arterna utvecklas genom den process som kallas survival of the fittest, de mest anpassningsbaras överlevnad. Genom konkurrens (”det naturliga urvalet”) och genetisk mutation förs anlag vidare till avkomman, som i sin tur, via samma förutsättningar, för vidare anlagen, och så vidare.
Utgångspunkten är att se tillvaron som en oavbruten kamp om livsutrymme, om föda och om parningsmöjligheter.
Darwins evolutionism kom sedan att få en vulgär förgrening i den så kallade social-darwinismen, där vissa människor ansågs lämpliga att föra vidare sitt genetiska material, medan andra ansågs olämpliga.
Rasteorierna kom att förena sig med vissa element av Darwins lära, och följden blir som bekant förföljelser, förtryck, steriliseringar och massavrättningar. Socialdarwinismen blev, idémässigt, en humanistisk dödsfälla.
Men låt oss gå till grunden: den darwinistiska evolutionsteorin.
Frågan är om det verkligen är korrekt att evolutionen sker på grund av konkurrens om livsmöjligheterna och slumpmässigt uppkomna mutationer, genförändringar?
KROKODILEN OCH HAJEN
Krokodilen har knappast utvecklat sig organiskt ett smack på
240 miljoner år. Den har verkligen kämpat, och klarat sig bra, men inget speciellt tycks ha hänt genetiskt. Visst, det finns olika underarter, men vi vet samtidigt genom vissa fynd, att miljonårgamla krokodiler uppvisar samma grundläggande kroppstyp som dagens.
Hajarnas ”urfäder” har funnits i cirka 625 miljoner år och är alltså organiskt- så långt man kunnat sluta sig till – av samma kroppstyp.
Den har mumsat på, uppenbarligen klarat sig bra – men genetiskt tycks det ha varit ”på stället simma”.
Även om den ”moderna” hajens urfader skulle kunna dateras till låt oss säga 100 miljoner år är det en minst sagt långsam evolution….
Orsaken till ”icke-evolutionen” skulle då vara att hajar och krokodiler inte har några naturliga fiender och, som en forskare uttryckte det: ”ingen annan kan konkurrera med dem, och de gör det (jagar) så bra att det inte finns något skäl för dem att förändra sitt beteendemönster” Författaren konkluderar: ”De kan helt enkelt fortsätta göra vad de gjort de senaste 200 miljoner åren – ingenting i evolutionen driver dem till förändring. ”
PERFEKT ANPASSNING TILL LIVSMILJÖN
Ytterligare en forskare skriver: ”Det finns inget behov av att utveckla sig, ingen automatisk mekanism som hindrar en art från att förbli (mer eller mindre) oförändrad i miljoner år.” Orsaken är alltså enligt honom att arten i så fall redan är perfekt anpassad till sin livsmiljö och behöver därför inte muteras (förändras genetiskt) även om det skulle gå flera miljoner år.
Ingenting driver dem…. Nej just det: Det mesta talar alltså för en ”dold faktor” inom evolutionen…
Vad är det för dold faktor? Som ”evolution” betraktat är det ju inte mycket att skryta med om någon större utvecklingen inte skett på 240 miljoner år…
DEN ÄNDAMÅLSENLIGA PLANEN
Generna har inget som helst syfte ”i sig” själv, som biologisk organism betraktat, som DNA-molekyl betraktat, om det inte vore för att det fanns en bakomliggande drivkraft att utvecklas från vissa omständigheter till vissa andra omständigheter.
Det vill säga, att det finns en bakomliggande plan.
I dagens biologisk-evolutionära perspektiv finns som bekant ingen plan; det är en slump, det är ”mutation”. ”Mutationer har flera olika orsaker, till exempel slumpmässiga kopieringsfel under celldelningen, strålning, inverkan av vissa kemiska ämnen och virus.” (Wiki)
BEHOV
Det intressanta är här ordet behov, som författaren nämner.
Hur skulle en slump kunna ”behöva” något alls?
Kan en gen ”behöva” något?
Anar man inte här att det finns en dold nyckel?
Låt oss fortsätta på temat behov.
Krokodilen har alltså inte behövt utvecklas nämnvärt på
240 miljoner år, (då den redan är ”perfekt anpassad till sin miljö”) medan människan har behövt utveckla sig i expressfart under kanske 100 000 år eller i alla fall som högst 200 000 år (dateringen för Homo Sapiens uppkomst skiftar).
Vi sammanfattar:
Evolutionen av biologiska organismer kan alltså beskrivas som att ha olika ”hastigheter”; snabbare och långsammare.
Medan Homo Sapiens har genomgått en rasande utveckling under de senaste 2000 år sedan har hajar och krokodiler vad vi vet inte utvecklats sig nämnvärt.
I jämförelse med den mänskliga arten kan vi säga att de evolutionärt stått stilla. En non-evolution.
Diskussion om utvecklingshastighet har sällan förts.
Varför inte?
GENER
”Människan har omkring 30 000 gener och 98% av dessa gener har människan gemensamt med sin närmaste släkting schimpansen.
Av detta kan man förstå att mycket små förändringar i arvsmassan kan ge upphov till stora skillnader hos individen. Genetiskt är det alltså mycket lite som skiljer allt levande åt.” (Wiki)
Hur kan detta komma sig, att det ibland är mycket små DNA-förändringar som skapar så stora förändringar?
Och hur kan det komma sig att det ibland är så, att ingen märkbar genetisk förändring observeras över huvud taget?
Att exempelvis hajar och krokodiler inte utvecklats i någon högre grad måste kunna sägas innebära, att det finns en brist i själva teorin; vanligtvis talar man om att genförändringar sker inom ramen av några generationer.
Den ”framgångsrika” individen i en art för vidare sina genar till sin avkomma, som utvecklar generna vidare i någon mån. Det är inte framgångsrikt att ”inget händer” med genbanken på 200 miljoner år.
Det låter onekligen som en evolutionär flopp.
Men… Det finns, som vi anar, en dold faktor.
Något som ligger utanför den nuvarande darwinistiska teorin
Evolutionen existerar, säger denna modell, men inte på det sätt som det nuvarande paradigmet hävdar.
Vi hämtar den från den dolda kunskapstraditionen, esoteriken.
Vad säger den?
Enkelt: Allt biologiskt liv är baserat på att det är en själ som uttrycker sig genom den biologiska organismen.
Det gäller för såväl mikroorganismer, som växter, djur och människor.
Själen ”vaknar” i växten, och blir allt mer medveten som djur och får till sist, i människan, självmedvetande och därmed rationalitet, en förmåga att laborera medvetet med tankar och känslor, samt att därigenom kunna agera för att förändra sina livsvillkor och sin miljö, till skillnad från de renodlade djuren, som är styrda av sina instinkter.
BEHOVET AV PASSANDE LIVSUPPLEVELSE SOM ORSAK TILL EVOLUTIONEN
Evolutionen har inte DNA som orsak.
DNA är en verkan av en andlig – psykisk orsak.
Den andligt – psykiska orsaken är att själen uttrycker sig genom en organism, eftersom det finns ett behov hos själen som kan komma till uttryck genom att ”djursjälen” inkarnerar i en därför lämplig organism.
När vi börjar inse, att ”krokodilsjälen” genom evolutionsprocessen sedan lång, lång tid gått vidare till andra animala organismer, förstår vi också att krokodilorganismen fungerar som ”själs-fordon” så länge den är perfekt anpassad till sin omgivning.
Därför, inte av någon annan anledning, har krokodilorganismen existerat i över 200 miljoner, inte på grund av att hajens som art betraktat har kvaliteter som gör den till ”survivel of the fittest”, den mest anpassade arten för sin miljö. Kvaliteterna skapar förutsättningar för den återfödande ”djursjälen”, baserat på det behov som den animala själen har. Skulle däremot behovet upphöra, skulle samtidigt kroppstypen, arten, försvinna ur den jordiska faunan.
För att göra det tydligt: Den välanpassade arten (organismtypen, med dess innefattade beteenderepertoar) skapar de optimala förutsättningarna för vissa individer, vissa djursjälar, och därför kommer de att återfödas i dessa organismer så länge som det är lämpligt för djursjälen. Krokodilens suveräna anspassningskapacitet har gjort den till ett perfekt ”själsfordon”.
Arten har alltså inte ”misslyckats” med evolutionsprocessen genom ”bristfällig DNA-uppsättning” och ”bristfällig mutationskapacitet”, om man nu skulle tänka i de banorna.
EN TELEOLOGISK EVOLUTIONSTEORI
VI är här alltså inne på behov och därmed på vad man brukar kalla en teleologisk förklaringsmodell. (Teleologi av grekiskans telos ”mål” är en filosofisk riktning som innebär att allt kan och bör förklaras med utgångspunkt från dess ändamål.)
Det innebär i det här fallet att det finns ett syfte med utvecklingen, med evolutionen. Ett behov kan enbart vara en funktion hos ett medvetande, något levande, och detta medvetande måste ha en förmåga att förhålla sig till Livet på ett ”levande” sätt, alltså att kunna agera och re-agera visavi omgivningen.
Detta levande uttrycker sig genom olika, därtill lämpliga organismer, var än dessa rumtidsmässigt kommer att kunna vara.
De levande varelserna dras, enligt denna esoteriska modell,
kosmiskt-elektro-magnetiskt till de omständigheter där de har adekvata utvecklingsmöjligheter.
Samtidigt existerar en ”jämnhet” i utvecklingen, så att en levande varelse som har en evolutionär inkarnationserie som fisk inte plötsligt börjar inkarnera som fågel. Det vore ett alltför stort hopp, då organismprinciperna skiljer sig så markant åt.
Det finns en exakthet i utvecklingskurvan, det finns logik, det finns dessutom en övergripande plan – vilket biologerna enligt den darwinistiska evolutionsmodellen inte tror.
Den planen skapar myriader av inkarnationsmöjligheter i varje ögonblick, över hela jordklotet och i haven. I mikrokosmos såväl som vår egen värld: allt organiskt liv som omsluter oss är levande, och själva är vi förstås också ett uttryck för denna kraft, detta Något som existerar.
Organismernas funktionsduglighet är det enda som är av intresse;
organismerna, kropparna, används alltså som upplevelseinstrument för själen. Utan dessa upplevelseinstrument skulle ingen upplevelse kunna ske.
Evolutionen sker alltså helt oavsett huruvida den organiska evolutionen är långsammare – flera miljoner år – eller snabbare – några generationer. Frågan om hastighet är egentligen mindre intressant, det avgörande är hur användbar organismen är, det vill säga: att den kan vara optimalt anpassningsbar och därmed att den fungera på ett passande sätt i den aktuella miljö i vilken arten lever.
DEN EVOLUTIONÄRA PLANEN
Vilken är då planen? Vilket är syftet med denna evolutionära återfödelseprocess som skett och som sker och som kommer att ske?
På detta svarar den esoteriska traditionen:
Planen är själva Guds oändliga manifesterande av sig själv, för att ”göra sig själv känd inför sig själv”, om man nu vill ha den teleologiska linjen ända till slutet av dess förklarbara analys.
Sedan vidtar det ordlösa, ogripbara och Allt Omfattande Något som Är.
—
Gunnar Martin Aronsson
Maj 2015.
evolutionbynight 