VÅRT PERSPEKTIV PÅ EKONOMI
Hej, här kommer ett möjligtvis något utmanande påstående, eftersom vi är vana att tänka i enlighet med ett, låt mig kalla det, tidigt 1900-tals-tolkningsfilter, och det är att arbete per timme är själva utgångspunkten för att skapa ekonomiskt välstånd som ”arbetstagare”.
Många av oss, även jag, har lärt att ”om du vill tjäna mer pengar måste du jobba fler timmar.” Det låter till att börja med ganska rimligt. Om jag får låt oss säga 300 kronor för en timmes arbete får jag ju 600 kronor om jag arbetar en timme extra.
Visst. Men vad skulle hända om jag skulle kunna göra samma ”kvantitet” arbete på 1 timme i stället för 2? Blir det då inte konstigt om jag skulle få endast 300 kronor eftersom resultatet ju är detsamma som om jag skulle jobbat 2 timmar, då jag brukar få 600 kr?
Företagarsinnet tänker annorlunda. Här blir frågan snarare: Hur kan jag effektivisera mina/våra resurser för att kunna skapa ett optimalt ekonomiskt resultat? Kodordet nummer ett är EFFEKTIVISERA, som i det gamla industrisamhället kallades rationalisera. Märker du skillnaden i ”tänk” här? Vi står nu på tröskeln till ännu ett paradigmskifte, även om det fortfarande i hög grad ännu är ”dolt under ytan”.
Men en aspekt har redan framkommit:
Vi kan inte i den nya tidens ekonomi enbart fokusera ”rationalitet”.
Vi har förstått, att företag, myndigheter, institutioner och offentliga verksamhet aldrig enbart kan ha för ögonen, att ”optimalisera intäkterna”.
Vi börjar förstå, utifrån från en helikoptervy eller helhetssyn, att människors HÄLSA, MILJÖ och VÄLMÅENDE MÅSTE INKLUDERAS i den ”ekonomiska kalkylen” – ty, vad tjänar det till om exempelvis ett företag under ett budgetår får ett överskott på 1 miljon kronor – om sjukvårdskostnaderna för anställda som ”gått in i väggen” eller på annat sätt blivit sjuka på grund av stress, otrivsel, kanske mobbing eller sparkats på grund av ”övertalighet” och där dessa nu blivit arbetslösa och lever på statligt arbetslöshetsunderstöd – och därför innebär, att samhällets utgifter under ett budgetår samtligt stigit med 10 miljoner kronor?
Ja, jag anar vad du tänker: företaget struntar ju i dessa kostnader, därför att de kostnaderna primärt inte tillhör företaget (även om de flesta svenska företag förvisso står för en del av sjukskrivningsutgifterna under två veckors sjukskrivning), utan stat, landsting och kommun. ”Det går ju på skattsedeln.”
Men – och detta är en del av det nya paradigmskiftet, alltså ett annat sätt att tänka: Vad vi sett här, utifrån en ”helikoptervy” (en helhetsvy) är inte ett plus på 1 miljon kronor (företagets överskott) utan i stället ett minus – en kostnad på 10 miljoner (de för samhället totala kostnaderna för den sjukskrivna och avskedade personalen).
I det perspektivet har vi alltså inte skapat något välstånd.
Vi har tvärtom urgröpt välståndet.
Det kan inte vara framtidens ideologi.
Är det som jag skriver begripligt?
Kanske det låter som om jag vill gå tillbaka till någons lags sovjetisk ”kommandoekonomi” men så är inte alls fallet.
Den modellen fungerade inte och kommer, menar i alla fall jag, aldrig att fungera, eftersom den aldrig tog hänsyn till människors psykologi, de djupaste behoven och de starkaste behoven.
Om vi istället för att enbart se till vår ”lilla vrå” av samhället börjar förnimma och förstå Helheter, större organiska sammanhang, kluster (de sätt, på vilka sätt vi är länkade till andra människor) och till sist Helheten, alltså i det här fallet hela samhället, då kan vi också börja handla på ett annat, nytt och BÄTTRE, mer konstruktivt sätt.
Detta nya sätt är alltså ett avsteg från den traditionellt omhuldade kapitalistiska marknadsekonomin, även om nytänkandet fortfarande utgår från detta ekonomiska ”tänk” som ett slags sedan lång tid skapat och därmed i grunden fungerande kraftcentrum.
Men då har vi alltså räknat bort det elände, som skapas genom det destruktiva användandet av dessa tankemönster.
Ojämlika ekonomiska förhållanden, bland annat mellan kvinnor och män, mellan välutbildade och mindre utbildade, mellan de priviligierade och de som i hög grad har en ”kronisk” brist på egna medel (pengar), mellan undertryckta grupper i samhället och de som dominerar i samhället, och så vidare – allt baserat på vanetänkande om pengar, ett tänkande som i sin tur blivit en jordmån för missbruk, våld, bedrägerier och annan kriminalitet.
Det är därför som vi inte längre kan vidmakthålla detta äldre tankesätt om ekonomi framöver.
Vi kommer då att skapa ett annat fokus, som handlar om ett mer ”människovänligt företagande”, och en mer ”människovänlig offentlig verksamhet” och om en generellt sett mer ”människovänlig” miljö.
Vi inser då, att vi för att skapa en genuin ekonomi, baserad på det som vi här kallar Välståndsmedvetande, behöver innefatta fler människor än ”jag” och fler instanser än ”mitt/vårt företag”.
Det nya ”effektiviserandet” handlar alltså inte bara om ”rationalisering” utom om ”holistiskt effektiviserande”, det handlar om att se, kunna tänka och komma in i de känslomässiga regioner som innebär en högre grad av omtanke (vänlighet) avseende inte bara den egna lilla kretsen (den egna familjen, det egna företaget) utan avseende allt större kretsar utanför denna.
Vi behöver alltså, menar jag, lyfta blicken från detta egentliga ”navelskådande”, som i överförd bemärkelse betyder…
Att vårt viktiga arbetsfokus är att berika oss själva med hjälp av andra som instrument.
Vårt nya fokus blir…
Att ha arbetsfokus på att berika andra och därigenom, som en konsekvens, berika oss själva.
Gunnar Martin Aronsson
10/1-2020
evolutionbynight 