PROBLEMBELYSNING:
FRÅGA:
Frågeställaren upplever en konfliktfylld relation till sina föräldrar, och undrar hur man förbättrar relationen till sina föräldrar.
SVAR:
Vi börjar här med att påminna, att vi i enlighet med riktlinjerna tar vi här inte upp det enskilda fallet, då det är privat coaching med sina respektive förhållningsregler, utan vi söker oss till de mer övergripande synsätten, metoderna och livsattyderna utifrån Attraktionslagen och de andra Andliga principerna.
Utgångspunkten är alltid ”den klassiska” när det gäller relationer: kärlek.
Att tänka med kärlek på ens föräldrar, och att göra det så snart de – föräldrarna – finns i det egna tankefältet.
Men vad göra om man inte tycker sig kunna tänka kärleksfullt, om konflikterna inneburit att personen känner sig så sårad, att de dominerande känslorna är sorg, vrede, besvikelse?
En variant är att söka leta efter primärkänslan:
Är det kanske inte vrede utan besvikelse?
När det är klart, att fråga sig själv:
”Varför känner jag mig besviken?”
– och att då gå ”under” det givna svaret:
”Jag känner mig besviken för att mamma/pappa sa/gjorde så.”
Det ger nämligen bara ökat fokus på besvikelsen.
För att komma vidare behöver vi snarare fråga oss:
”Vilket behov finns dolt under min besvikelse?”
Svaren kan skifta, men kanske det är:
”Jag ville att mamma/pappa skulle hålla med mig om att mitt val var rätt och bra, men de gjorde de inte.”
Vilket är behovet?
”Jag ville att pappa/mamma skulle säga att det var ett riktigt och bra val.”
Vilket är behovet?
”Jag ville att pappa/mamma skulle tycka att mitt beslut var det rätta.”!
Vilket är behovet?
”Jag ville att pappa/mamma skulle hålla med mig om att jag kan fatta bra beslut.”
Vilket är behovet?
”Jag ville att pappa/mamma skulle uppskatta mitt val, mitt beslut.”
Vilket är behovet?
”Jag ville att pappa/mamma skulle säga att jag gjort något bra, att jag kan göra bra val.”
Vilket är behovet?
”Jag ville att pappa/mamma skulle känna sig stolta och glada över att jag kan fatta bra beslut och säga det till mig”
Vilket är behovet?
”Jag ville att pappa/mamma skulle lita på mig, att jag kan fatta bra beslut, och att de skulle säga ´Vi stöder dig helt och fullt.´.
Vilket är behovet:
”Jag ville att de skulle säga att de stöder mig i mitt beslut och att de känner sig stolta och glada över mig, att jag kan stå på egna ben.
Sannolikt kommer man till sist fram till:
”Mitt behov var – och är – att känna mina föräldrars stöd och kärlek nu när jag står på egna ben och blir allt mer självständig från dem. ”
När vi kommit fram till behovet kan vi gå tillbaka till vreden:
Kan jag tillgodose mitt behov genom min fortsätta min vrede?
Sannolikt inte.
Kan jag tillgodose mitt behov genom att fortsätta min sorg?
Sannolikt inte.
Kan jag tillgodose mitt behov genom att fortsätta känna mig sviken?
Sannolikt inte.
Om vi sjunker in till vårt centrum får vi svar.
Och lika sannolikt är känslorna då lugnar ner sig.
Du och jag – vi har inte ignorerat känslorna.
Vi har använt dem för att guida oss in i oss själva.
När känslornas ”mission” är avklarad kommer de i de flesta fall att tona ut.
Vårt sinne går tillbaka till vårt normaltillstånd.
Från det sinnestillståndet kan vi gå vidare.
Hur?
Mest effektivt är sannolikt att starta en förlåtelseprocess.
Den kan ta längre eller kortare tid, men har alltid verkan.
Detta då tankar, enligt den karmiskt fokuserade psykologin (läran om Själen) alltid når fram till den eller de personer man tänker på.
Tankar har subtil elektro-magnetisk karaktär och rör sig obehindrat genom tyngre materia fram till den eller de personer som en person koncentrerar sig på. De kvarstår i personens psykiska ”energidepå” och kommer att – när omständigheterna för detta är tillstädes – nå fram direkt till personens medvetande. (Då utrymmet här är kort hoppas jag att denna sammanfattning låter sig göras.)
Förlåtande tankemönster som mottagits, kommer att påverka den mottagande personens undermedvetna, så att en emotionell förändring gradvis eller omedelbart sker,. när det gäller attityden till den person, som tidigare kände besvikelse, vrede och sorg men som nu alltså ”vänt” dessa energier till förlåtande och välvilliga känslor.
Under den här processen är det också förstås lämpligt, att vidta mått och steg i konkreta handlingar för att återskapa en balanserad relation till föräldrarna.
Denna balans ser i viss mån olika ut för olika barn-föräldrar, naturligt nog, men – återigen generellt – innebär det att…
I talet visavi föräldrarna – utgivandet – söka skapa en balans.
I handlandet – utgivandet – söka skapa en balans.
I responsen – mottagandet – söka skapa balans.
Detta sista innebär då att hantera eventuella kvarvarande konfliktmönster-fragment och bygga upp en annan, mer positiv tolkning när nästa möte med föräldrarna sker gällande temat val, medan de två första innebär att hantera eventuella kvarvarande konfliktmönster hos sig själv (den tidigare nämnda sorgen, ilskan och besvikelsen) och bygga upp en förädlad relation genom tal och handling.
Detta är själva ”urgrunden” för att återskapa balansen och förbättra relationen till föräldrarna. Självfallet är detta ”lättare sagt än gjort”, men ingen har heller utlovat att förändring skall vara lätt.
Däremot sker genom ett kontinuerligt övande en talanguppbyggnad, och det är tack vare dessa ständiga ”påbyggnader” av resurser och talanger som vi förmår omskapa våra relationer och därmed vårt liv till ett mer behagligt och ett mer balanserat sådant.
Vilket i sin tur förstås innebär ett mer glädjerikt liv.
Hoppas att något av ovanstående kan vara av värde.
Allt gott
GMA
evolutionbynight 