ATT KÄMPA EMOT – ATT KÄMPA FÖR – ATT VARA LIKGILTIG – ATT HA INRE FRID.
FRÅGA:
Frågeställaren undrar: När är det ”rätt” att kämpa emot något som man upplever som en orättvisa i samhället?
–
SVAR:
Ja, när är det ”rätt” att kämpa emot något, och när är det rätt att undvika att agera? Svaret är både enklare och mer komplext än det till förstone verkar.
Låt oss för att exemplifiera kalla valsituationen för situation Z.
Jag menar då att fördelningen mellan dem som kommer att kämpa för, de som kommer att kämpa emot och de som är likgiltiga (som inte bryr sig) och de som inte är likgiltiga men som inte agerar just då av olika skäl kommer att formera sig på ett sätt som för oss verkar vara ”automatiskt”.
Det blir ”av sig själv” en naturlig formering, en grupp.
Inom biologin finns en hypotes om självorganiserande system, och precis så kan vi föreställa oss det, om vi ser det lite mer ”från ovan”.
–
–
SJÄLVORGANISERANDE SYSTEM
Ilya Prigogine fick nobelpriset 1977 för vad han kallade ”dissipativa strukturer”, ett annat namn för självorganiserande system. Medan Prigogine talar om den biologiska nivån, går vi här vidare upp till det andliga planet, som alltid är det överordnade och styrande planet för att biologisk aktivitet.
Det innebär att vad som ser ut som självorganiserande system på det biologiska eller sociala området (hur människor formerar sig, grupperar sig, kommer samman i föreningar, partier, kortare eller längre tid) egentligen är organiserat från det andliga planet.
Vi skall här dock inskränka resonemanget till det nedre planet, för att tydliggöra hur formationerna sker.
–
–
Jag vill gärna likna detta med det klassiska experimentet i fysiklektionen med en magnet, ett styvt pappersark och järnfilsspån. Om vi häller ut järnfilsspånen kommer som bekant dessa att på arket formera sig till synes ”av sig självt” eller ”automatiskt” i en strålformat mönster. Det ser ut som om det är ett ”självorganiserande system”. Detta beroende dock på den magnetiska kraftens kvaliteter. Magnetens energifält har en viss struktur, och järnfilsspånen följer denna mall – alltid.
–
Hur kan detta då överföras i ett mänskligt sammanhang?
Kanske så här.
–
–
ATT KÄMPA
Människor som vill ”kämpa” respektive ”kämpa emot” något kommer att göra det. Dessa har då ett otal motiv för att göra det. Alla motiven är rätt för de personerna som äger motivet, helt oavsett vad andra tycker om motivets bärighet eller legitimitet.
Motivet i sin tur kan vara medvetet och omedvetet/undermedvetet.
De undermedvetna motiven känner personen inte till, endast vad som blivit medvetet. Likväl sker aktionen, och aktionen bär med sig karma (lagen om orsak och verkan eller kausalitetslagen), liksom all handling eller aktion.
–
–
KARMA
Karma kan beskrivas som energi som koncentreras, ”blir till” eller ”förtätas” i samband med reaktionen på situation Z, och som därefter återgår till en
icke-koncentrerad form (den ”förskingras” ) utan att därför bli till noll.
Vill du ha en bild kan du föreställ dig hur mörka moln koncentreras på himlen och laddar om atmosfären (kocnentration) för att till sist skapa förutsättningar för blixtar, åskar och hällregn (utlösning). I sista fasen upphör regnet, molnen skingras igen och atmosfären laddas på ett annat sätt (förskingring).
–
INDIVIDUELL KARMA – KOLLEKTIV KARMA
Karma är en aspekt av en persons överjag, dvs den är individuell. Men trots det har vi en kollektiv karma, då lagen om attraktionen gör att människor med likartade intressen skapar grupper, föreningar, partier, med kortare eller längre utsträckning i tid. Denna ackumulation av energi är alltså en aspekt av ”självorganiserande system”. Det vill säga: Vi upplever inte hur ackumulationen sker, men bevittnar dess resultat.
–
Det innebär att situation Z skapar attraktion av dem som är på väglängd med situationen. Vi skapar och får karma i en kollektiv händelse eftersom den är till oss kommen, den har blivit en del av vår uppmärksamhetssfär. Framförallt då människor som vill ”kämpa för” och de människor som vill ”kämpa emot”.
–
–
ATT VARA (TILL SYNES) LIKGILTIG
Hur är det då med de människor som verkar vara likgiltiga för situation Z (som här alltså betecknar en samhällelig situation som påverkar ett kollektiv) ?
Medan människor som vill ”kämpa för” och ”kämpa emot” naturligt nog dras till situationen kan dessa ibland förvånas över dem som verkar vara ”likgiltiga” inför situation Z.
–
Motiven för likgiltigheten är otaliga, och fullt adekvata, sett ur varje individs eget perspektiv.
Vi tenderar – dvs vårt ego – att vara självrättfärdigande i allt vårt handlande, helt oavsett hur vi gör.
Den som gör aktivt motstånd mot situation Z rättfärdigar sitt handlande, den som kämpar rättfärdigar sitt handlande, och den som är likgiltig inför situation Z rättfärdigar sitt handlande. Den likgiltige är inte i resonans med situation Z och kommer därför inte att ta initiativet till att närma sig situationen, varken för eller emot.
Vem har rätt, ”objektivt”? Det är en helt annan fråga, som inte enkelt kan besvaras.
–
KATALYSATORSITUATIONER
Men vi har också katalysatorsituationer, det vill säga: en person eller en grupp som kommer in i situation kan – under vissa specifika omständigheter – ”väckas” till reaktion och går ur sin likgiltighetsinställning till att bli ”motståndare”, en som vill ”kämpa emot”.
–
–
INDIVIDUELL KATALYSATORSITUATION
Moder Teresa var, enligt henne själv, först omedveten. Hon tillhörde till att börja med en irländsk nunneorder, The Sisters of Loretto, och kom att undervisa i geografi och kristendom vid den välrenommerade St. Marys High School i Calcutta innan hon blev rektor för hela skolan. När hon fick tuberkulos kunde hon inte fortsätta undervisa och sändes till Darjeeling för att vila upp sig. Det var först på tåget som hon mottag sin andra kallelse: ”Jag skulle lämna orden”, berättade hon senare, ”och arbeta med de fattiga, och leva bland dem. Det var ett direktiv. Jag visste var jag hörde hemma men visste inte hur jag skulle ta mig dit.” För att tydliggöra kan vi kalla Teresa för om inte likgiltig så i alla fall oengagerad i de fattiga och utslagnas liv. Det var först vid katalysatorsituationen på tåget som hon ändrade sig – och därmed hela sitt liv.
–
KOLLEKTIV KATALYSATORSITUATION
USA: regering var under andra världskrigets första år likgiltig – det vill säga man ville hålla sig utanför kriget. Det fanns människor som var för- och människor som vart emot kriget, men den officiella politiken var att inte interferera. Först 7 december 1941 gick USA in i kriget på grund av det japanska anfallet mot Pearl Harbor).
–
–
ATT TA SITUATIONER MED INRE FRID
Vi har även en annan grundinställning, som sannolikt inte kan beskrivas som just likgiltighet. För att ta ett exempel ur verkligheten, så är Dalai Lama verkligen inte likgiltig inför Kinas anspråk och uppenbara förtryck av Tibet.
Han menar dock en enda rätta sättet är medkänslans sätt, icke-våldets sätt.
Han markerar en tydlig åsikt och vilja, han håller inget tillbaka av rädsla för att själv bli utsatt för repressalier och han har redan tagit konsekvenserna av sitt val (förmodligen en livslång exil.)
Hans vägval är klart, och han följer vägen.
–
–
ATT VÄLJA I HUNDRATALS SITUATIONER VARJE DAG
Vilken väg kan vi välja? Vilken väg vill du välja?
Det är ju upp till envar, och vi har inte bara en situation Z, utan vi har hundratals valsituationer varje dag, och möjligtvis går vi stridens väg ( dvs att kämpa för något eller emot något) – vilket inte behöver vara fel.
Ibland – likgiltighetens väg – vilket inte heller behöver vara fel, kanske för att vi har otillräckligt motiv för att engagera oss.
–
Vi är kanske just då för sjuka, för gamla, för unga, för oinsatta, vi prioriterar andra saker än situation Z, problem som kräver vår fulla uppmärksamhet, ja – vi har fullt upp med vår egen närzon.
Och vi väljer också ibland den inre fridens väg, vilket sällan om ens någon gång är fel – men kanske det finns undantag?
Vem kan väl avgöra detta med bestämdhet?
–
Livet är rikt, djupt och mångtydigt.
–
Bästa hälsningar
Gunnar Martin Aronsson
26 november 2011. Copyright.
Uppdaterad 10 mars 2013.
Uppdaterad 10 mars 2013.
evolutionbynight 