FRÅGOR OCH SVAR med
COACHEN GUNNAR MARTIN ARONSSON
***
*
FRÅGA:
Är kärleken beständig eller förändras den?
*
SVAR:
Hej! Tankar härifrån är att Kärlek i meningen Villkorslös Kärlek är ett faktum eller en andlig naturlag. Lagen i sig är dock inte ”tom”, utan har en ”substans” och den substansen kan beskrivas som energi. Energin i detta essenstillstånd är latent energi eller potential att bli. Potentialen existerar i den formen före det att den skapande impulsen, intentionen, når fram i denna ”ocean”, eller vad Deepak Chopra brukar kalla ”kvant-soppan”, vilket i sin tur har namnet nollpunktsfältet hos andra, eller ”fältet av oändlig potential”.
*
*
Nästa fas är då vår realisering av denna potential, vårt ”bygge” av detta ”tänkande” eller i högsta grad levande stoff, denna ”kvantsoppa”. Det sker genom vår intention att skapa. Och när det gäller vår intention att skapa ”kärlek” blir det i de första stadierna ”lågfrekvent” kärlek, dvs vi kan bara skapa vad vi har talanger för att skapa. Därför blir våra första stadier av kärleksbyggande sammankopplat till självbevarelsedriften, vårtöverlevnadsdrift, vår parningsdrift, vårt ego, vilket i sig är perfekt.
*
I senare stadier börjar vi erfara att kärlek är så mycket mer än just detta, vi börjar kunna ”sträcka ut” vår kärlek även till andra som inte tillhör familjen eller ätten.
*
I de sista stadierna börjar vi förnimma släktskapen med alla människor, vår medkänsla har vuxit, och i denna finns då fostret för den än mer högfrekventa kärleken, den som grekerna kallade agape, och som här kan beskrivas som en kärlek som närmar sig den villkorslösa (även om det ännu blott är ett fåtal på vår planet som kommit dit); men: alla är på väg, och ett ideal fungerar också ofta som en inspiration; idealet ”Kärlek” hjälper oss alltså vidare, dels baserat på våra erfarenheter av smärta och svårigheter, dels på våra erfarenheter av hur kärlek LÖST eller löst upp vår smärta och våra svårigheter ( i olika instrumentella former, exempelvis genom lojalitet, hängivenhet, genom penningstöd, genom känslomässigt stöd, genom mentalt, intellektuellt stöd, genom vårdande stöd (medicinering, terapi, läkekonst öht), genom pedagogiskt stöd, genom ledarskap, genom ”hjälp när nöden var som störst” , etc).
*
Till sist blir vi alltså genier på detta, varvid kärleken i vår mänskliga variant allt mer fulländas. Kärleken är alltså både evig – som livslag eller princip – och under ständigt förvandling, genom olika faser av latens fram till kulmination, och vanligtvis är kärleken ”i rörelse” i olika parallella spår eller dimensioner, så kärleken kan vara mer utvecklad inom ett område – exempelvis jobbet – och mindre inom ett annat – exempelvis att ta hand om barnen eller vice versa.
*
*
Men som sagt, långsamt och på rätt sätt sker en kontinuerlig utveckling från vad jag brukar kalla ”den lilla kärleken” till ”den stora kärleken” (där det inte är något ”fel” på den lilla kärleken, på samma sätt som det inte är ”fel” att vara sju år gammal istället för fullvuxen; allt har sin plats och sin tid, i ett kosmiskt perfekt system (även om vi oftast inte uppfattar systemets perfekthet eftersom vi blott upplever fragment av själva systemet, eller ”livsväven”.
Allt gott
*
Gunnar Martin Aronsson
Copyright 2014.
evolutionbynight 