En glädjemödans väg – och en sorgemödans.
En väg för en var. –
En oundviklig. Din och min. –
En väg för ”de stora”, de makrokosmiska.
En väg för ”de små”, de mikrokosmiska.
En alltid närvarande.
En starkt preparerande.
En innerligt nående.
En som ska leda den enskilde till höjderna,
till lika så stor omsorg om de andra som om sig själv.
Ingen ledes att bli utesluten från denna livsmedborgarnas fantastiska väg.
Den innebär anvisningen:
Lära av upplevelserna – och så gå vidare.
Frihetens värld – innebär all frihet för den, framtidsväsendet i en var, som ej längre kan missbruka den, innebär ett successivt ljus utan like, innebär ”att vara en annan människa”, innebär att vara upplyst / av kunskapens inre klarhet/.
FRIHETENS GLÄDJE – förverkligas då och då, ja redan här på jorden, men den förverkligas helt och konstant först efter långa och många prepareringar, efter många kroppsliga återkomster /till fysiska världar/, förverkligas intill blomning när du och jag ej längre kan göra de andra, ej heller oss själva, bekymrade, nedstämda, svikna.
Ja, frihetens värld – den så eftertraktade – är på väg att förverkligas.
Omdaningen talar redan sitt tydliga språk. .
Frigörelsens väg – har med självtillrättagående att göra,
med att om och om igen se sig själv ofördold, se sina styrkesidor såväl som sina svaghetssidor samt att göra något åt dem
/i positiv eller idealitetens riktning/.
Frigörelsens väg och metod – har verkligen var och en inskriven i sig –
Ja, frihetens väg, Livets väg, den enda som i grunden finns.
Den är också livsframgångens väg.
Den anvisar genom behag och obehag.
Den är den svåra, den mycket utdragna, den som kräver tålamod och handling.
Men ingen vill i grunden avstå från den.
Den medger sidovägar, viloläger, men har inga genvägar.
Den kvalificerar till mental suveränitet omsider, ja till det,
som väsendet i årtusenden längtat efter, men inte förrän nu börjat bli medveten om/ och därför förväxlat med självbevarelsens röster och handlingar./
Förvisst – ATT LEVA, det är att vara på något avsnitt av frihetens väg, kanske i dess upprepade begynnelse,
ja just där vi fängslade människor är, och där vi så ofta menar, att ”frihet”, det är att äga många ting, att få resa, att få besitta, att bruka och missbruka.
Ja, ”friheten” – innefattar också dess motsättning.
Det är att andligt dö – och sedan vakna till liv igen.
***
Sture Emby
—
Målning:
Félix Vallotton – Il raggio (Strålen). 1909
evolutionbynight 