evolutionbynight

Här har du en möjlighet – om du har tålamod – att ta del av en av de viktigaste pionjärerna för den nya ”kosmiska” psykologin, STURE EMBY, min största inspiratör. Sture har vid tillfället för intervjun fysiska problem, bland annat är han blind, vilket förklarar den lite glasartade blicken.

Sture är en av få i Sverige som haft en invigningsupplevelse, en ”kosmisk glimt”, av spontan karaktär.

Intervjun gjord av Hans Oldhage, filmning av Stefan Frankel 2001.

Sture gick över till en annan tillvaro 2011.

Här är en minnesruna:
—

Sture Emby (1921-2011)

För er som inte vet vem Sture var, och som undrar över de kryptiska inläggen på annan tråd. Här är den fina minnestexten av Per-Anders H som var införd i Dalarnas tidningar för några år sen:

”En stor människa som levt och verkat i det lilla, har den 1 januari lämnat oss.

Sture Emby blev 89 år gammal. Han föddes i Högboda i Värmland 1921. Den största tiden i livet tillbringade han i Småland, Skåne och Västergötland, vilket också präglade hans dialekt.

Till Dalarna och Borlänge kom han med sin fru Stina och sonen Mikael 1968.

Som människor har vi ofta flera roller under livet, förälder, make/maka, yrkesman/kvinna och så vidare. Så hade även Sture Emby.
Den största eller bredaste roll han fick var emellertid i egenskap av modern mystiker och vägledare för många människor som ville ha svar på livets djupa frågor. Det är många här i bygden som under sjuttio- åttio- och nittiotalet, på grund av någon livskris, vägval eller ett stressat liv gått en kurs eller studiecirkel för Sture.

Hans visdom och repertoar var bred inom allt som rörde självkännedom och det existentiella. Grafologi, Yoga, Medita-tion och Martinus Kosmologi var återkommande ämnen under många år. Dessutom skrev han och gav ut egna studiebrev utifrån sina djupa betraktelser från det mänskliga vardagslivet. Här kom Stures självupplevda kunskaper, intuition och psykologiska sinnelag till sin fulla rätt, och kunde ge läsaren både tröst, inspiration och perspektiv på livet.

I likhet med historiska personer som Mäster Eckehart, Jacob Bhöme, Teresa av Àvila, för att inte tala om människor som haft nära döden-upplevelser upplevde också Sture en bakomliggande verklighet av enhet, kärlek och mening med våra liv. För sin egen del fick han bäst in sin genuina erfarenhet hos dansken Martinus (1890-1981), där han också fick den enhetliga världsbilden helt förklarad, menade han.

Sture hade ingen medicinsk kunskap, men han blev ändå en sann läkare (eller psykiater) för många som besökte honom för samtal. Hans förmåga att lyssna, förstå och vara objektiv utan att förringa någons upplevelse, var närmast unik. Dessutom avvek han aldrig från det inre ljus och den positiva världsbild han själv såg delar av. Dessa medicinska ingredienser kunde bli en sann lisa för både kropp o själ för den som hade svårigheter och livsfunderingar av något slag.

Den starka ljusupplevelse, och den förklarade tillvaron, han hade upplevt i sin ungdom, tonade aldrig bort. Den bar honom hela vägen. På slutet av sitt jordeliv – flera år sängliggande på grund av sin långt framskridna Parkinsons sjukdom, och blind av grönstarr – frågade jag honom när jag var på besök. Hur känns det Sture? Jo, det går bra, det går ju bara framåt!, sa han och menade verkligen det.

Han var helt övertygad om livets fortsättning och själens odödlighet. Han klagade aldrig, och var alltid tacksam och ödmjuk för den dagliga vård och omsorg hans livskamrat Stina gav honom.

Sonen Mikael fanns också vid hans sida in i det sista.

Nu är Stures psyke och själ äntligen fri från den uttjänta fysiska kroppen. Och från alla oss intresserade som lärde känna Sture vill vi säga tack!

Hoppas vi ses.
Per-Anders Hedlund (m.fl.)”