”Det som rör sig i samhället är annars, som bekant, en oro, en oro inför framtiden, en oro för andra människor, upplevelsen av klyftor mellan grupper med olika etniska rötter eller olika religiösa system. Vi läser om konflikter i Malmö, Göteborg, Stockholm, i Örebro, Eskilstuna, Borlänge och andra större städer, konflikter som snarare tycks fördjupas än reduceras. Konflikter och våld på skolor. Rädsla för ”kriminella gäng”.
Människor som inte vågar vittna vid de juridiska efterspelen. Det är motvilja mot folk som tillhör den judiska gruppen (helt oavsett om de är aktiva i tron eller ej) och det är en motvilja mot människor som tillhör den muslimska gruppen (helt oavsett om de är aktiva i tron eller ej) och det är också aggressioner mellan olika etniska minoriteter, som det dock talas mindre ofta om.
I USA har man in i det psykologiska testet Implicit Association Test påvisat att det finns en omedveten rasism hos så gott som alla som testats. Människor visas bilder på ansikten och skall sedan snabbt trycka in ”good” eller ”bad” beroende på vilken känsla man får, och det visar sig att rent statistiskt, att svarta ansikten fick fler ”bad” skyltar än de icke-svarta, de ”vita,” ansikten som visades, trots att deltagarna inte hade den minsta information om de här människornas liv.
Andra psykologiska undersökningar där människor fått bilder visade för sig, foton där motivet är för dem okända människor som bråkar, vita och svarta, har vid frågan ”vilka tror du är ansvariga för bråket, de vita eller de svarta?” pekat ut de svarta – även de som själva var svarta.
Alltså: Fördomarna presenteras inte bara ”utifrån” utan produceras även inom den ”egna” etniska gruppen.
Inte undra på att det är svårt att förändra dessa föreställningar, med en sådan massiv påverkan!
Vart är vi på väg? Kommer som en spontan fråga.
Blir det ännu svårare?
Det går att analysera ur socio-ekonomiska och psykologiska perspektiv. Alla sådana resultat har naturligtvis en viss giltighet. Själv kommer jag ganska snart dock fram till det andliga perspektivet, som, enkelt uttryckt, säger:
”Hatiska handlingar kommer ur hatiska tankar.
Byt ut de hatiska tankarna mot kärleksfulla tankar, och de hatiska handlingarna försvinna av sig själva.”
Själva ”receptet” låter alltså enkelt:
Enkelt, men ack så svårt.
Varför?
Ja, enligt den andliga forskningen och vanlig kognitionsvetenskap handlar det om vanans makt över vårt sinne och därmed över våra val.
Om vi upprepar något ett visst antal gånger bildas en talang för just detta något, den föreställning inom oss som bär innehåll och form. Den har en funktion, annars skulle den inte finnas. Med andra ord: vi tror att vi behöver den idén, det tankemönstret, det emotionella responsmönstret, och därför behåller vi det.
Och ju mer vi upprepar den, desto starkare blir talangen.
Det gör detsamma om det är en ”neutral” talang som att lära sig tyska prepositioner eller om det handlar om att lära sig fördomar Smiley smile att döma någon före det egentliga bedömandet).
Vi har sannolikt alla tårna eller fötterna nere i fördomarnas träsk, så att acceptera att vi har det är säkert en bra början.
Nästa steg är att lyfta tårna och fötterna ur träsket.
Hur gör vi det?
Enkelt: Genom att ständigt sätta ett frågetecken efter vår tanke om någon eller några eller något.
Vi kan också ibland leka med föreställningen, vända den ut och in, prövar den åt andra hållet, och så vidare.
Exempel:
”Den här kvinnan är………………,(det vi ser eller hör) och därför är hon…. (fördom). Eller är hon verkligen det?”
Exempel:
”Den här killen är………………..(det vi ser eller hör) och därför är han………..(fördom).” Eller är han verkligen det?
Förutom de negativa fördomarna finns också ”positiva” fördomar.
Exempel:
”Eftersom han är svart, har han rytmen i blodet.”
”Eftersom han är latinare, har han mer temperament än svenskar.”
Även dessa positiva fördomar kan vi alltså sätta frågetecken kring.
En av dem som insåg hur viktigt det var att ifrågasätta både av samhället accepterade normer och de egna föreställningarna var Leonardo Da Vinci (1452-1519).
I sin kreativitetsprincip nummer 2, Dimostrazione, understryker Leonardo att vi måste ta ett ”hängivet beslut” att pröva de av samhället accepterade sanningarna med hjälp av eget undersökande och att också vara skeptisk mot alltför snabba slutsatser utan att ha prövat slutsatsen giltighet och slutligen att ha ett öppet sinne – att lära av våras egna misstag.
När vi söker kunskap måste vi gå ett steg längre, menar Leonardo, tänka är nog bra, men vi behöver också agera i verkligheten. Först då vet vi om vi har fog för våra tankar och föreställningar om verkligheten.
Leonardo överskred många ”givna” sanningar genom att utmana dem. Genom sin inställning, och förstås genom sitt snille, uppfann han exempelvis dykardräkt, fallskärm, specialkonstruerade broar, cykel.
När det gällde människor var Leonardo inte ”blåögd”, men även här insisterade han på att granska sina egna föreställningar. Om du är intresserad, inkluderar vi i Resursbanken en liten övning relaterad till Leonardos princip.
För att summera: När vi engagerar oss i Personlig Utveckling handlar det om hela vårt Liv, det är inte enbart ett litet fragment, en liten yta av vår vardag.
Personlig Utveckling genomsyrar allt – eftersom vi alla när en längtan efter expansion, efter tillväxt. Nya upplevelser är en expansion, nya miljöer, nya människomöten, nya kunskaper och insikter innebär expansion av medvetandet – och ju mer vi kan hämta fram våra kraftfulla inre resurser ur vårt undermedvetna, desto mer kan vi också uppskatta vår tillvaro.
Vi förnimmer då, att varje dag är ett underverk i sig, varje timme, varje minut och varje NU-ögonblick.
Om vi tror att ”inget händer” har vi ännu inte fått våra ”inre ögon”, intuitionens ögon, öppnade.
Men ju mer vi fokuserar vår energi på tillvarons djupdimension kan vi också uppskatta alla dess nyanser.
Vi ”fördriver” inte längre tiden – vi använder tiden som om den vore den dyraste gåva vi fått.
Vi sysslar inte längre med att hänge oss åt ”dagdrömmeri” – vi använder drömmen som en språngbräda för expansion.
Vi förebrår oss inte längre våra omogna tankar och föreställningar, inte ens våra fördomar – vi tar tag i dessa våra fördomar, och formar om dem, så att de blir förenliga med den kunskap som vi genom vår erfarenhet har skaffat.
Och före det sätter vi ett frågetecken efter varje påstående om andra människor.
Det kan stämma – och det kan vara fel.
Vi sätter dit ett frågetecken – och undviker att döma innan vår egen inre utredning är gjord.
När vi nått vår åsikt har vi en styrka som gör att vi kan stå för åsikten, och argumentera för den – men vi är också villiga att – om vi genom förnuftiga skäl skulle bli övertygade om åsiktens brister – förändra denna vår hållning, denna föreställning.
Vi blir mer och mer öppna för det som Livet visar oss:
Att allt förändras, allt skiftar läge, allt befinner sig i rörelse.
Ja, allt befinner sig i ständig förvandling.
Vi förvandlas i den processen, och vi gagnas av den.”
—
av Gunnar Martin Aronsson
c. 2015.
https://evolutionbynight.wordpress.com/e-kurspaket-tank-som-ett-geni-leonardo-da-vincis-sju-steg-for-att-oka-kreativiteten/
evolutionbynight 