RUDOLF STEINER (1861-1925; Visionär, esoteriker, föredragshållare, skaparen av det biodynamiska jordbruket, utbildnings-reformatör, utvecklare av Eurytmi-dans,
arkitekt-nytänkare, utvecklare av läkemetoder, med mera.)
—
Ur föredraget ”Förtroende, tacksamhet och förväntan inför livet – en bro till de döda”.
—
Det är möjligt att nå förbindelse med de döda, men vi måste veta dels att vi bara kan nå avlidna som står oss mycket nära och är karmiskt förbunda med oss, dels att våra föreställningar måste förändras helt. Våra vanliga begrepp, tankar och känslor räcker jnte till, när vi försöker förstå de dödas liv.
Men på vads ätt måste de förändras?
Vi måste över upp vissa själsliga förmågor, vi måste till exempel tillägna oss en UNIVERSELL TACKSAMHETSKÄNSLA.
Vad menas med det?
I vår själ har vi både en medveten och en undermedveten del och det är viktigt att vi gör klart för oss vad som försiggår under medvetandets tröskel.
Inom den medvetna delen utspelar sig våra sympatier och antipatier, men i det undermedvetna har vi större överblick över tillvaron och är inte så personligt bundna till våra själsyttringar.
Där finns känslor av upphöjd art.
Där vet vi att vi skall vara tacksamma för alla livserfarenheter, även för de smärtfyllda, för försakelser, för lidanden och svårigheter som livet på jorden för med sig.
Inom detta själsområde utvecklar vi en tacksamhet för alla slags intryck – helt oberoende av det som äger rum i den medvtena delen av själen.
VI kan till exempel reagerar mycket antipatiskt på en ondskefull människas beteende, men i vårt undermedvetna är vi tacksamma för de erfarenheter vi gör.
I ett djupare skikt av vårt väsen känner vi att allting som vi genomgår och genomlider berikar oss.
Det är av stor betydelse att vi lyfter upp denna tacksamhetskänsla för allt som vi upplever i vårt medvetande.
Vi måste öva oss att vara tacksamma gentemot världen för att den låter oss leva och för all den kunskap och insikt den förmedlar till oss.
Vi måste bli medvetna om att livet i sin helhet är en gåva.
Denna tacksamhetskänsla är en väsentlig förutsättning för att kunna komma i förbindelse med de döda.
Den är – bildligt talat – den gemensamma luft, i vilken de döda och vi kan andas.
Den är ett av de grundelement som möjliggör att vi kan bygga en bro mellan de båda världarna.
När en av våra närmaste dör, brukar vi känna saknad, förtvivlan.
Vi känner förlustens smärta.
Men detta vårt själstillstånd hindrar den döde att närma sig oss.
Vi måste försöka övervinna vår sorg och i stället tänka på den avlidne med tacksamhet för allt vad han har betytt för oss , tacksamhet för att vi har fått möta honom i livet, har fått lära känna honom.
Vi måste lyfta oss upp ur vår själstyngd och förmå oss till sådana tankar och känslor.
—
Rudolf Steiner
Ur: Om Livet efter Döden. Tolv föredrag hållna vid skilda tillfällen i olika städer. Kosmos förlag, Järna 1990.
NOT:
Det är en gammal text med gamla maskulina genusformen;
”han” och ”honom” går naturligtvis att ändra till ”han eller henne” ”honom eller henne” eller den form som du föredrar.
—
NOT II
Föredraget är baserat på stenografi-anteckningar och må därför ses som mer ett generellt innehåll än ett specifikt och detaljerat innehåll. Att Rudolf Steiner inte nämner något om det ”vanliga mediet” som har förbindelser med människor utanför hans eller hennes vanliga familje- eller släkt- eller klanfält, eller vänkrets över huvud taget, kan kanske bero på att han markerade ”karmiskt förbundna” ed större emfas än vad som framgår i den här texten.
Ett medium är ju självklart ”karmiskt förbunden” i att kunna vara just ett medium även åt ”främmande” människor och att kunna nå kontakt på det andliga planet även med för honom eller henne ”främmande” avlidna människor (som är kopplade till den person mediet hjälper.”
/GMA
evolutionbynight 