EvolutionX4. Ny Pod för Hörspel (Radioteater), Narrationer av berättelser (noveller) och Spoken-Word-poesi. För dig som vill ha det mer originella.

.
Gillar du originella berättelser och dramatik?
I så fall välkommen till EvolutionX4!
***
KLICKA PÅ…
https://evolutionx4.podbean.com
.
Här har du en möjlighet att lyssna på Poden EVOLUTIONX4.

HÖRSPEL (RADIO TEATER)

NARRATIONER av NOVELLER

SPOKEN WORD – POESI

.

Texterna är antingen uruppföranden eller klassiker som
produceras och regisseras av Gunnar Martin Aronsson.
Den bärande tanken är som alltid att presentera…
.
ORIGINELLA, ABSURDA, FASCINERANDE, VEMODIGA, UDDA, SAGOBETONADE, SEDELÄRANDE, FÖRSKRÄCKANDE, HÄPNADSVÄCKANDE OCH VACKRA BERÄTTELSER.

.
Vi kommer här att länka till produktioner från EvolutionX4!

Hej!
En personlig reflektion, i händelse av intresse:
Har ibland frågat mig hur foga samman de två aktiva men till synes motsägelsefulla elementen hos mig med historier/drama/teater/film och coaching/utbildning/kursverksamhet och tror mig nu funnit en nyckel:
De ganska ”mörka” (!) historierna handlar i hög grad om att gestalta människors problem på ett tanke- och känsloväckande sätt.

Alltså PROBLEMBESKRIVNING.

…medan coachingen och kursverksamheten handlar om hur vara en levande samtalspartner som förhoppningsvis kan fungera som stödjande instans för att lösa människors problem via ”hjälp till självhjälp”, det vill säga att underlätta det ”ljusa”.

Alltså PROBLEMLÖSNINGSFÖRSLAG.

Båda behövs, tror jag. Kan en fiktion underlätta problembeskrivningen genom exempelvis identifikation och ”samtal” med en pjästext eller novelltext eller en audioberättelse är det ett adderande av värde, tror jag.

Möjligtvis går motsättningen att överbrygga än mer.
Jag funderar ofta på själva ”hur”-et, eftersom man inte utan vidare kan applicera en fingervisande ”lösning” i ett drama, att ”skriva folk på näsan” hur de skall tänka och tycka och känna om det som de ser eller hör. (Jag skulle själv stegra mig inför andras medvetna försök att påverka mig till ett visst, givet, inkapslat ”begränsningstänkande” och dito -kännande.)
I så fall har fiktionen blivit styrd in i en fålla som begränsar fantasin, och fantasin – imaginationsförmågan – behöver alla vi individer för att hitta våra egna lösningar.